Shhiva

Ja, jag är en 27 (snart 30 med rullator) årig 2 barns mamma, boende i Göteborg tillsammans med mitt livs största kärlek, Älskade C och våra små troll, B och Lilla S.
Från början kommer jag från en liten byhåla i Dalarna som går under namnet Orsa, men flyttade som 8 åring då Mamma hittade kärleken i en fiskarkarl.
Orsa är och kommer alltid vara mitt "Hem", där har jag mina släktingar, där finns alla barndoms minnen som endast är förknippade med kärlek och lycka.

Och även om jag trivs dunderbar här i Gbg nu, så är det till Orsa mitt hjärta längtar, och en dag (troligen efter pensionen nått mig) så ska det åter bli mitt hem på riktigt igen.

Mina intressen är svåra att presentera, för det är så många.
Jag älskar att läsa, skriva, pilla med småsaker, tala om religion och andra andliga ämnen som kan komma upp.
Inredning är något som ligger otroligt varmt om hjärtat, och jag önskar ständigt att jag hade bättre ekonomi så jag kunde göra allt jag ville.
Djur, åhh, jag Älskar djur. Inget hem kan vara fullständigt utan en egen liten pälsboll. Vi har en katt som heter Shiva, och nu på fredag ska vi hämta en till, en vit liten bomullstuss som vi försöker hitta ett namn till.

Mina barn är de som lyser upp min dag och gör livet till en dans på tulpaner (vem fan vill dansa på rosor?) de bringar så mycket glädje och lycka in i mitt liv, att jag itne förstår vad jag gjort för gott för att förtjäna de små underverken, har jagverkligen varit med och skapat dessa fantastiska varelser?

I många lägen kan jag verka stark och orädd för att göra saker, eller för att få saker ordnade. Det är falskt, jag är världens största mes. Jag är så otroligt rädd för många saker, saker som egentligen inte skulle kunna vara farliga, men de är okända för mig, och därför skrämmer de mig.
Jag har aldrig bott på andra ställen än i gbg och i Orsa, har knappt rest i vårat avlånga land, för att inte tala om min obefintliga kunskap om världen utanför svealands gränser. (Finns det verkligen något där?)

Jag är otroligt impulsiv, och det är tur att jag har den mannen i mitt liv som jag faktiskt har, han är eftertänksam och funderar på konsekvensers positiva och negativa egenskaper innan ett beslut tas. Hade det varit upp till mig, hade vi haft huset fullt med katter som lämnats på vägarna i landet, bot överallt och ingenstans, flyttat en sväng till USA och troligen misslyckats för att försöka komma tillbaka och hitta ytterligare ett hem till våra 78498 djur och våra underbara troll.

Jag hatar att presentera migsjälv, för det är förbaskat svårt..
Men jag hoppas det här räcker och stillar lite av era funderingar.

På återseende!