Har än...
Men den här gången komemr det ta tid innan jag gör ett sörsök igen, då varje motgång är jobbig i detta fallet... '
Här kommer ett annat blogg inlägg jag skrivit för ett tag sedan då allt var väldigt aktuellt:
...få människor kan såra mig nu för tiden, eftersom att jag lärt mig vara stark, lärt mig av livets hårda skola att om man reser sig efter varje slag blir man starkare för varje gång, och alltid starkare än den som slår.. Men nu känner jag mig sårad, som sjutton... och det sjuka är att en person som inte känner mig, som jag inte känner är den som sårat mig mest, troligen mest i hela mitt liv... Man brukar väl säga att det som sårar mest är svek av nära vänner eller familj... men inte nu..
Vill gråta, vill prata.. men kan inte.. Vill inte gråta för ett "svek" från en människa jag inte känner och inte känner något för.. Det hjälper ju ändå inte ett jota...
Fattar inte att jag kan vara så förbannat trög.. trodde jag verkligen på hans lögner?? att han ville veta lika mycket som jag?? Eller vill han veta men är rädd eller lider av ett dåligt samvete för att han vet att det inte kommer bli annorlunda svar den här gången, och då vet han att han missat ett helt liv, för sin egen stolthet o envishets skull?? Det är så svårt.. Eller är det så att han vet att det inte slutar efter svaret.. att då kommer frågorna och då kommer han itne kunna fly mer..?? Det finns så många frågor och bara en kan svara, men han vill inte.. I 24 år har jag trott att han vill ha svaret lika mycket som jag, fast av andra orsaker.. men nu när möjligheten finns.. då backar han som en fegis... Är han feg, dum, självisk, elak, rädd eller bara likgiltlig?? Detta är ju frågor som kommer spöka hos mig i några månader framöver nu...
Gjorde ett sista försök o skrev till honom.. och berättade hur jag känner, men tror inte på något svar.. om han itne vill så kan jag inte ändra hans val.. Kommer detta påverka relationen mellan mig o bröderna? Kommer han berätta något för dom eller hålla allt hemligt som han gjort tidigare? Kommer de ställa sig neutrala, eller på hans sida? Han är ju ändå deras pappa, ochhar funnits hos dom i hela deras liv...
Faaan.. lille bror, tror jag hade velat prata med dig nu.. men jag vill inte ringa dig... Vill inte vara ledsen, men kan ju inte känna annorlunda än vad jag gör.. Allt blev så konstigt inom mig när jag fick reda på att han troligen inte vill ha svar... Hoppet dog, rackt av som om hoppet vore en person o fick ett skott rakt i huvudet... *poff* - borta... Kvar finns det bara mörker..
Önskar att jag hade någon att prata om detta med, som visste vad jag går igenom.. vill inte att någon annan ska uppleva samma skit, men det hade varit skönt med någon som förstod precis allt virrvarr av känslor som rusar... jaja...
skit samma....
