Gudsdotter

Ja. Älskade C´s pappa gick bort för lite över en vecka sedan..

Och för er som står oss nära, så vet ni att Älskade C har haft ungefär samma kontakt med sin pappa, (tills för 5 år sedan) som jag haft med min biologisa pappa hela mitt liv..
Så nu när hans pappa gick bort blev det kaos inom honom.. han sörjde den som han lärt känna, men samtidigt var han så stolt att han inte vilja sörja en människa som under 23 års tid skitit i honom..

Det hela fick mig och tänka på om Du skulle dö..
Det skulle kännas konstigt.. men skulle jag sörja?? Vad skulle jag sörja??  Känns det inte rätt pissigt att ditt ena barn inte kommer kunna sörja dig ärligt och rent så som man ska kunna och som man borde med sina föräldrar när de går bort? Och allt detta för att du är FEG!!!?!
Samtidigt känns det väldigt dumt inom mig.. jag vill ju lära änna dig.. Jag har alltid velat lära känna dig..

Jag har alltid velat vara en del av ditt liv, och att du ska vara en del av mitt.. Jag har ALDRIG varit intresserad av några pengar från dig alls... Jag SKITER i dina pengar.. du kan behålla dom och spendera dom på något du anser vettigt och viktigare än ett DNA test..
Det är inte det det har handlat om någonsin.. Det har BARA handlat om att jag vill ha en chans till mitt ursprung.. en chans att lära känna min släkt.. veta var jag kommer från, veta vilka drag och sånt som jag ärvt av min pappa oc hans familj.. 

Men nej nej.. snål och stolt!! Det är ditt motto!!

Men kom ihåg det den dagen du stött bort de flesta..  Kom ihåg det den dagen om 30 år när du är gammal och ångra dina vrickade beslut...
För jag kommer aldrig glömma.. Jag kommer aldrig glömma hur du behandlat mig som luft ett helt liv..

Så sitt du där på dina höga hästar och se ner på resten av folket.. en dag ramlar du ner du med, och då är det alla andra som sitter på hästar och spottar på dig... (med andra menar jag migsjälv)

Ja, jag är bitter.. bitter och ledsen!!!  Och ingen annan har jag at lägga skulden på än dig.. och eftersom att du itne är man nog att tala med mig, så kommer du ju knappast ens försöka försvara dig.. så jag kan fortsätta spy galla över dig!!!

Ja, idag fyller du år.. funderade på att skicka ett sms till dig och gratta dig på din dag.. för även om du sårar mig och skiter i mig, betyder inte det att jag ska falla ner till din nivå..
Men ett sms kommer säkert förstöra din dag, vilket inte är min mening.. så ett medelande på FB är väl bättre antar jag..


Iaf, Grattis.. om du nu läser min blogg... tveksamt..

Hatar att jag fallit tillbaka i min bearbetning av sorgen över ditt beteende... flera år bakåt i tiden föll jag.. jag var så stolt över att jag inte längre kände någon bittehet, frustration eller så.. det enda jag kände var en önskan om samhörighet, ett litet hopp hade jag också..
Men du tog bort det positiva och tillbaka med det negativa..  Det som tagit mig flera år att bygga upp raserade du på bara några minuter... De minutrarna du tog dig tid för att läsa mitt medelande, och den sekunden du bestämde dig för at jag inte förtjänade något svar..


Förstår mig inte på dig.. Sover du ens gott om nätterna?
Det hade inte jag gjort om jag visste att jag hade ett barn i en annan del av landet som bara väntade på ett svar från mig, som bara ville få möjligheten att ringa och kolla läget någon gång ibland..
Jag hade inte sovit gott om nätterna, om jag ens hade kunnat sova alls..  Jag hade inte ens kunnat leva med migsjälv..
Och jag hade då fan inte varit stolt över migsjälv och mina prestationer!!!

Du kan ju aldrig säga attdu alltid gjort det bäst för dina barn.. att du gjort ditt bästa för att de ska må bra..
För de tre som du faktiskt erkänner att du har, de ljög du för i 15 år.. 
Hade jag själv inte sagt sanningen till dem då, hade du väl fortfarande ljugit för dom än idag..

Jag har verkligen inget nytt att skriva om dig..  det krävs nämligen någon form av kontakt för det.. 
Bitterheten är densamma, sorgen likaså..
Det är också ditt engagemang och din vilja att göra rätt.. så jag får helt enkelt lära mig att
leva såhär.. Leva med bitterheten och se till att den inte tar över mitt sinne!!!

Börja bygga upp igen så jag kanske kommer ifrån dessa negativa känslor..
Mitt sinne åkte ju på en resa tillbaka till det förgångna!!!

Fortfarande sårad, arg, bitter, förvirrad, undrande, frustrerad..


Så ofattbart egoistisk är du!!!
Förbannade TÖLP!!!

Så mycket hör jag från dig..
Så mycket engagerar du dig..
Så mycket har du visat intresse under hela mitt liv..

Så förbannad på dig, så det finns inte..
Du är något av det mest egoistiska jag träffat på.. Så enormt jävla stolt.. och där undrar jag över vad??

Vad är du så stolt över med dig själv?
Att du klarade av att skapa ett barn, men är inte man nog till att ta hand om det? Att du under 25 års tid ignorerat ett barn som delar en bit av ditt DNA..
Att du struntat i ditt barns försök till kontakt under hela barnets liv?
Att du inte ens har ryggrad nog till ett test som DU själv skrivit att du velat ha??

Nä, fy fan.. det är inte mycket att vara stolt över det lovar jag dig..
Du kunde inte ens tala om för mina syskon att jag existerade.. inte en enda gång under deras liv sa du något..  utan de fick en chock när jag talade om för dom hur sanningen såg ut..
Vilket dessutom resulterade i att syskonen mådde skit ett bra tag efteråt..

Har du någonsin tänkt på någon annan än digsjälv?? För från där jag sitter, så ser det inte ut som det!!!


Ja jag är förbannad..  din nonchalans och arrogans fick mig att backa i det hela.. jag hade liksom passerat den här biten för flera år sedan.. men efter förfrågan om DNA testet så ramlade jag tillbaka flera år..
Tänk att så jävla lite från din sida, påverkar så jävla mycket för mig.. i negativ mening!!!
Det var säkert som 17-19 åring jag slutade vara arg... det är alltså minst 6 år bak i tiden för min del!!!
Tackar och Bugar!!!

I början när jag lärde känna mina bröder så hade jag en dröm...
En dröm om att vi alla skulle kunna umgås som.. kanske inte en riktig familj, men ändå ett försök till att vara enfamilj på riktigt..  Du, Jag och mina bröder..  Jag drömde om geenskap med min pappa..  om semesterstunder då vi alla kunde umgås och lära känna varandra riktigt..

Drömmarna dog..  Du avrättade dom, ställde upp dom på rad och sköt dom i rygger en efter en..

Drömmen om en pappa som brydde sig, drömmarna om en pappa som kunde vara en morfar för mina barn, drömmarna om en pappa man kunde prata med..  alla de dog..

Du förstår inte riktigt..  För dig handlar det endast om pengar..  Du ville inte engagera dig ekonomiskt när du inte var säker.. VA?!
Vaddå ekonomiskt? du har ju betalat underhåll hela min uppväxt.. det hade du sluppit om du hade brytt dig om mig.. 
Det enda min mamma ville för mig när jag var liten var att du brydde dig.. Att du erkände min existens..
Det har ADRIG handlat om pengar för våran del.. ALDRIG!!!!
Fortfarande gör det inte det..  Det handlar fortfarande om FAMILJEN för mig, omtanke, trygghet, att känna till sin familj.. veta sitt ursprung..


Kanske borde vara glad över att du inte funnits i mitt liv, så du inte kunnt influera mig med denna penga syn du har.. fast å andra sidan så är det inget fel på bröderna mina..
De är ju helt underbara människor med vettiga värderingar.. men vi får väl tacka deras mödrar för det!

Jag har blivit så bitter på dig att jag tyvärr har svårt att se att något positivt ska kunna komma från dig..
Och det känns svårt.. det känns som att nederlag att ha sånna tankar om dig..
Jag är inte van att tänka så elaka tankar om någon.. inte van att hålla inne så mycket bitterhet, irritation, frustration...  jag kan ju inte få ur mig det.. 

Jag vet att det kan komma bra saker från dig med.. men jag har svårt at acceptera det.. jag har svårt att se det.. för hur du behandlat mig och bemött mig när jag tagit kontakt med dig..


Den här bloggen var meningen att jag skulle skriva av mig om hur min situation ser ut.. inte vara tillägnad dig helt o hållet..
Men så har det blivit..  Det är så förbannat sjukt och fel..  det sägs ju att de som kan såra dig mest är de som står dig närmast.. i mitt fall är det helt tvärtom..
Du har aldrig stått mig nära, och det kommer du aldrig heller göra..  Men du har sårat mig mer än någon annan någonsin kunnat..   Tror ingen kommer kunna såra mig så mycket igen..

Skulle inte önska detta på min värsta fiende ens..
För att bli förnekad, att bli nobbad på detta sätt.. det skär.. det skär som tusen knivar som sakta sakta rispar djupare och djupare skåror inombords..
Det är en långsam och evig smärta..  Det enda som gjort ondare inom mig hittills var när jag förlorade min morfar.. då förstår folk i min närhet hur mycket du gjort mig illa!!!


Hoppas på sätt och vis att du läser denna bloggen...
Så du läser om alla mina känslor, och hur mycket du påverkat mitt liv.. kanske kan det få dig att ändra dig lite om DNA testet kanske?

Inte lika bitter idag.. mer ledsen... men fortfarand har jag mina åsikter om dig..
Och det är ingen annan än du som påverkat dom..
Ingen annan än du har format dom åt mig!!!

//Ledsen och Bitter

Ju mer jag involverar mig i diskussioner på nätet om Gömda skandalen, desstom mer kommer jag i kontakt med fäder som blivit beövade på sina barn..
Alltså där modern tagit barnen och till polis, social, kvinnojourer och liknande hittat på olika historier om hur pappan misshandlat osv..

Det är hemskt!!
Ens barn är ju det finaste och viktigaste man har..  Att bli berövad på dom måste ju vara som att bli berövad på luften man andas..

Och så sitter ju du där då, 50mil bort.. med alla möjligheter i världen att få kontakt med din dotter om du bara vill.. Men du är för feg...
Du är för stolt!!  Du har en möjlighet som många fäder (och mödrar) skulle drömma om, med tanke på deras situationer..  men du tar den inte..
För ditt ego klarar inte den smällen!!!

Ja, som du märker så har min åskt om dig börjat formas ganska väl nu, och det är ju inte smikrande ord som faller mot dig..

Jag vill inte vara så här bitter.. jag vill kunna säga att "det spelar ingen roll, det bekommer mig inte"
Men jag kan inte det..  Iaf inte utan att ljuga..
Jag kommer nog aldrig att släppa bitterheten.. jag hoppas jag kan det en dag.. men tyvärr så ligger nog den dagen långt fram i tiden..
Speciellt nu när jag fått egna barn, och vet hur det känns att älska någon så gränslöst mycket..
Hur fan är man då funtad om man frånsäger sig allt som har med denna bebis att göra..

Ok, man kanske frånsäger sig det inför ett prov.. men nu är ju ett faderskaps prov taget.. Du ÄR min pappa.. jag har fler liknelser i blodet med dig än med min mamma.. Och jag har fixat så att vi skulle kunna få DNA prov, eftersom att du inte litar på det prov som togs för 25 år sedan..
Men nej då, då stoppar du huvudet i sanden och tror att ingen ser dig..  Du kunde inte ens ge mig ett litet jävla svar på varför..
Så den dagen jag möter dig och ilskan rinner över och du få höra alla vackra ord jag har att säga om dig.. 
Den dagen är det din tur att ta konsekvenserna för ditt handlande..

För vad man än gör i livet så kommer det konsekvenser av det..
Gör man något bra, får det vissa konsekvenser.. Gör man något dåligt får det konsekvenser..
Det är inte alltid som konsekvenserna kommer när felet görs..  Det kan, som i ditt fall, ta flera år innan det verkligen känns att du gjort fel!!!

Uscha.. vet ju att en person läser min blogg, och känner nu att detta blev ett väldigt bittert inlägg.. men jag sturntar i det.. för jag har tamejfan all rätt i världen att vara bitter på dig!!!

Det enda jag kan ge dig cred för är att du en gång svarat på ett mail.. EN GÅNG!!!
Jag har messat dig, mailat dig x antal ggr.. jag har skickat medelande till dig på FaceB, men alltid utan svar.. förutom den enda gången.. Då du så fint förklarar för mig att du minsann inte är min pappa, för det VET (?) du..

Hur fan kan du veta det när blodprovet säger annat??
Hur kan du säga det när du inte ens har ryggrad till att våga göra DNA test??

Nä, att du är en feg krake har jag nog kommit på nu.. synd bara att det skulle ta sån jävla tid för mig att fatta.. men det är väl så... Min mamma ville ju aldrig påverka mina åsikter om dig.. så jag har aldrig fått höra vilket svin du är..
Den bilden gav du mig helt själv!!!

Retar mig, just nu, att jag har mer liknelser i mitt blod med dig än med mamma..
Allt jag kan göra åt det är att se till att gå rakryggad och ALDRIG bete mig så som du gjort.. 


Må Väl gott folk!!!

//En Mycket Bitter Ung Kvinna

Ja, vet inte riktigt hur jag ska hantera hela detta.. Sa ju till dom att pga av hans svar vill jag inte ha kontakt med någon av dom för att det ska vara lättare för mig att läka.. Men ändå är detta något som hela tiden gör sig påmind i mitt huvud.. Hela tiden så tänker jag på det, och vill ha svaren på alla mina frågor.. Men den enda som kan svara vill inte ens ge mig ett svar på varför han inte vill göra ett DNA test.. Det var ju han själv som från början ville ta ett för att vara säker, men nu när det går, ja då vågar han inte.. blir så arg och frustrerad.. Vet varken ut eller in på det hela..


FAN!!!!!
Varför måste du vara så jävla envis, och så förbannat stolt??
Vad gott har det givit dig i livet att vara sån??? Det enda jag vill ha är SVAR.. jag kräver inte ditt engagemang varken ekonomiskt eller känslomässigt.. jag vill ha svar från dig.. och du kan bara ge mig dom om du har ditt DNA svar.. så varför ska du krånga till det??
Varför vill du helt plötsligt inte veta???
Du säger dig redan veta svaret, men ok, då kan vi väl testa då.. du förlorar ju inget på det om det är som du säger..
Då "vinner" du ju bara.. Men jag tror du vet att din verklighet inte är den sanna verkligeheten ch därför vill du inte...

Det uppvaknandet skulle du inte klara, för stoltheten i dig skulle knäckas av att du i 25 års tid nekat något så stenhårt, och sen får du fel..
Jag ha så många teorier och många tankar kring dig just nu, och ingent av det är smikrande, och jag skulle skämmas nått fruktansvärt om någon hade liknande tankar om mig..

Man lär sina barn att de ska ta konsekvenserna för sina handlingar, oavsett om konsekvenserna är positiva eller negativa. för att de ska lära sig..
Vad har du lärt dig av dina handlingar??
Varför tog inte du dina konsekvenser efter det du gjorde??
 Står du ovanför resten av oss anser du?
Eftersom att du bara kan neka till en handling och ett ansvar som du med all säkerhet har, och komma undan med det..

Känner ingen skyldighet alls gör du, inget ansvar för det du gör/gjort.

I början av min resa till upprättelse så hade jag inga åsikter om dig, ville skapa min egen och inte ta efter min mammas, eftersom att hon lärt mig att jag inte ska dömma någon för vad denne gjort mot någon annan, untan för hur denne behandlar mig..
Tja, nu har jag gjort det, och du är fan inte populär kan jag säga dig..
Jag har gett dig otaliga chanser att visa att du är en bra människa, att du inte alls är så jävla hemsk som jag fått höra (dock aldrig av min mamma)..

Men hela tiden motbevisar du mig.. Du visar alla de sidor som jag hört talas om, du visar att jag hela tiden bara fantiserat om en saga..
Du visar att ofta så ska man kanske lyssna på folks prat och skitsnack.. för det är i vissa fall sant.. i ditt fall är det tyvärr sant... Eller är det så att du helt enkelt är rädd för mig???
Jag vet sanningar om dig som du inte ens vet att jag vet..
Jag vet sanningr om dig som du troligen inte vill ska komma ut..


Det enda som min älskade mamma någonsin berättat om dig för mig, är vad du gillade och inte gillade, typ musik, filmer osv.. Att du älskar djur och är en sann djurvän, vad du jobbat med.. Inget mer..
inte ett ord, och det är för att hon inte vill säga negativa saker till mig, fortfarande inte.. för hon vill inte påverka mina åsikter och tankar om dig..

Men nu behöver hon itne det.. Som sagt har jag själv upptäckt vilken feg människa du är..
Likgiltig, ansvarslös, stolt (på ett dåligt sätt), långsint, avvisande, nekande...

JA, det finns en hel del mer att säga om dig.. men allt behöver jag inte skriva här... vissa som läser kanske vet vem du är, och så mycket tänker jag inte svärta ner dig inför dom..

Men en dag ska jag få mina svar.. en dag kommer du få stå till svars för allt du gjort.. Jag dömmer inte.. men livet funkar så.. "what goes around, comes around!"

Har än idag inte fått något svar från honom, så jag har väl i stort gett upp... jag vet att någon gång kommer jag försöka igen.. är alldeles för envis för att inte göra det..

Men den här gången komemr det ta tid innan jag gör ett sörsök igen, då varje motgång är jobbig i detta fallet... '


Här kommer ett annat blogg inlägg jag skrivit för ett tag sedan då allt var väldigt aktuellt:

...få människor kan såra mig nu för tiden, eftersom att jag lärt mig vara stark, lärt mig av livets hårda skola att om man reser sig efter varje slag blir man starkare för varje gång, och alltid starkare än den som slår..  Men nu känner jag mig sårad, som sjutton... och det sjuka är att en person som inte känner mig, som jag inte känner är den som sårat mig mest, troligen mest i hela mitt liv...  Man brukar väl säga att det som sårar mest är svek av nära vänner eller familj... men inte nu..

Vill gråta, vill prata.. men kan inte.. Vill inte gråta för ett "svek" från en människa jag inte känner och inte känner något för.. Det hjälper ju ändå inte ett jota...

Fattar inte att jag kan vara så förbannat trög.. trodde jag verkligen på hans lögner?? att han ville veta lika mycket som jag?? Eller vill han veta men är rädd eller lider av ett dåligt samvete för att han vet att det inte kommer bli annorlunda svar den här gången, och då vet han att han missat ett helt liv, för sin egen stolthet o envishets skull?? Det är så svårt.. Eller är det så att han vet att det inte slutar efter svaret.. att då kommer frågorna och då kommer han itne kunna fly mer..?? Det finns så många frågor och bara en kan svara, men han vill inte.. I 24 år har jag trott att han vill ha svaret lika mycket som jag, fast av andra orsaker.. men nu när möjligheten finns.. då backar han som en fegis... Är han feg, dum, självisk, elak, rädd eller bara likgiltlig?? Detta är ju frågor som kommer spöka hos mig i några månader framöver nu...

Gjorde ett sista försök o skrev till honom.. och berättade hur jag känner, men tror inte på något svar.. om han itne vill så kan jag inte ändra hans val..  Kommer detta påverka relationen mellan mig o bröderna? Kommer han berätta något för dom eller hålla allt hemligt som han gjort tidigare? Kommer de ställa sig neutrala, eller på hans sida? Han är ju ändå deras pappa, ochhar funnits hos dom i hela deras liv...

Faaan.. lille bror, tror jag hade velat prata med dig nu.. men jag vill inte ringa dig... Vill inte vara ledsen, men kan ju inte känna annorlunda än vad jag gör..  Allt blev så konstigt inom mig när jag fick reda på att han troligen inte vill ha svar... Hoppet dog, rackt av som om hoppet vore en person o fick ett skott rakt i huvudet... *poff* - borta... Kvar finns det bara mörker.. 

Önskar att jag hade någon att prata om detta med, som visste vad jag går igenom.. vill inte att någon annan ska uppleva samma skit, men det hade varit skönt med någon som förstod precis allt virrvarr av känslor som rusar... jaja...

skit samma....

japp.. idag ahr jag ringt runt till Familjerätten och Rättgenetiska i Linköping för att ta reda på vad det kostar med ett DNA test, det kostar 6750:- och det är den lokala vårdcentralen som gör själva skrapningen och så skickas allt till linköping för att testas.
Mailade xxxx (min pappas fru) och berättade detta, får väl se vad dom tycker om det. Vill att vi ska betala hälften var.

Men jag vill ju itne förstöra för dom, deras familj o så, jag menar, det är så många som blir berörda av ett test oavsett hur det visar sig.. och jag vill inte röra upp allt för dom.
Hoppas de går med på det.. funderar på att skriva att jag kan betala hela kalaset om det visar sig negativt... ;)
men vet inte... det är lite kaxigt att skriva så samtidigt som det kanske skulle hjälpa till att övertyga honom att ta testet... Gahh... Det hela är ett enda virrvarr av käsnlor o folk som man måste ta hänsyn till...
Nä, nu ska jag messa xxxxx o berätta att hon har ett mail...


Här kommer Mail växlingen om detta:

Från mig till henne!!

Hejsan!!!

Hoppas att allt är bra med er!
Här rullar livet på som vanligt med blöjbyten matning och lek.

Vi var ju på familjerätten för 2 månader sedan för att skriva på faderskapet för xxxx, jag passade på att fråga då vad ett dna kostar för att fastställa faderskap mellan mig o min pappa, de sa att det inte kostar så mycket numera, för att fler kliniker runt i landet erbjuder tjänsten, så priserna har sjunkit mycket.
Så jag har pratat med Familjerätten och Rättsgenetiska idag för att ta reda på hur mycket det kostar och hur man gör eftersom att vi bor på olika orter.
Testet kostar 6750:- och det är vårdcentralen eller familjerätten i den ort man bor i som gör munskrapningen och sedan skickar in det till rättsgenetiska.
Men innan man kan göra detta så måste man fylla i en blankett och anmäla vilka som testet ska göras på. Blanketterna skickas hem till mig nu i veckan.

Vill xxxx vara med på ett test? Och kan vi lägga hälften var i kostnaderna iså fall?
Jag vill inte förstöra något för honom eller för er familj, jag vill bara ha ett svar, o vill att han ska få sitt svar.
För mig råder egentligen inga tvivel, men jag vill att han ska få ett svar.. för kanske, kanske kan vi då få någon typ av relation.. jag vill ju lära känna honom och dig.
Han kan ju aldrig bli en "Pappa" för mig, jag är för gammal för att få en pappa nu, men det finns gott om tid för att han ska få en relation som morfar till mina pojkar, om han vill det vill säga.

Maila mig så snart du pratat med xxxx är du vänlig!!
Ta hand om er!! kram kram/xxxx

Hennes svar på detta!!!

Hej xxxx!

Nu har xxxx läst ditt brev och jag har frågat honom vad vi ska ge dig för svar och det han sa var: jag vet inte. Sen har han inte tagit upp frågan. Jag vet inte hur jag ska göra.
Det blir en jättejobbig stämning när det här kommer på tal och det känns ibland som att det inte riktigt är min uppgift att driva på det här. Kanske du skulle ringa honom och prata med honom personligen?
Vi får höras vidare om det här. Personligen så tycker jag att det hade varit skönt att komma till någon slags punkt.

Ha det så gott och hälsa till de små pojkarna
Kram xxxxx


Då svarade jag henne

Hejsan!!

Jag hoppas ni hade en trevlig midsommar afton! Själv satt jag hemma med familjen o ett par vänner o käkade gott o såg på film på kvällen, eftersom att det regnade o blåste så att det inte gick att gå ut..

Jag skrev ju till xxxx på Facebook efter det sista mailet jag skickade till dig, och han är fortfarande inte intresserad av att varken svara eller att ta testet... det kan han inte vara eftersom att han inte svarar ens..
Så nu är det stopp för min del.. jag har öppnat dörrar åt honom i flera år på alla de vis jag kunnat, men han har bara gått förbi o stängt dom igen hela tiden.. Trodde verkligen att det kanske skulle gå nu när jag beställt testet och allt, men icke. Så för mig står det klart att han inte är villig att göra testet, varför vet bara han, men jag har ju mina teorier om varför.
Jag tror att han bara haft det som en ursäkt innan att det kostar så mycket med ett dna test, och nu har han inga fler ursäkter att komma med så då tiger han. Jag kan inte tyda hans agerande på annat sätt iaf.
Men det är strunt samma nu, för jag ger upp nu! Jag kan inte hålla på att bygga hopp hela tiden om att det kanske ska koma att gå, och sedan bli jätte ledsen varje gång för att han inte vill eller bryr sig, jag måste tänka på mig nu, och bäst för mig är att strunta i honom helt o bara gå framåt.
När jag pratade med Rättsgenetiska sa de till mig så här: "Bara så du vet så kommer inte resultatet att bli annorlunda än det som togs för över 20 år sedan, för så dåliga var inte testerna då"
Vilket gav mig mer hopp om att jag kanske skulle få lära känna min sk, pappa..
Vet inte om du sett det resultatet men så här såg det ut då:
Likheter med xxxxx (mor) xxxxx, 84,4%
Likheter med xxxx (far) xxxxx, 97.3%
Med andra ord har jag mer från honom än från min mamma... Men han har gjort sitt val nu, och jag får väl bara ta och acceptera det då. Skriver allt detta till dig, för jag har ingen annan som jag kan skriva till.. jag vet ju att åtminstonde du läser mina mail.
Tyvärr måste jag dock säga att detta är det sista jag skriver till dig, och jag önskar inget svar. Eftersom att han gjort det val han gjort, måste jag se till det bästa för mig o det är att strunta i han, och det kan jag inte göra om vi håller kontakten, förlåt om du tar illa upp, det är inte så jag menar det hela, men jag måste vara lite självisk för att kunna gå vidare själv.
Detta är inget straff mot dig för att du inte fått honom att ändra sig, valet ska vara hans och bara hans, utan yttre påverkan. Men jag tror du förstår vad jag menar, om inte så ber jag igen om ursäkt, nu blir det du som får ta en smäll som du inte förtjänat, vilket är helt fel..

Förlåt igen. hoppas ni får ett lyckligt liv ihop!!

MvH/xxxxx

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Igår kom sakerna till DNA testet, och jag försökte ringa hans fru, men fick inget svar.. så jag skickade ett mail, som hon har läst men itne svarat... så nu skickade jag även ett sms.. får väl se om de svarar eller inte..
Känns som om att nu när det finns tillgång till det så vill han itne ha något test.. kanske är jag som inbillar mig, men så känns det iaf.. o det är jävligt tråkigt, jag gör ju det för hans skull.. För min del så räcker det med blodprovet som togs för 24 år sedan, det är ju han som vill ha "bättre" test...

Hmm... känns skitjobbigt faktiskt....
Förstör jag hans familj o liv när resultatet kommer??? Kommer hans självkänsla få en ordentlig törn, eller ja, det är mycket frågor.. vill itne förstöra nått för dom.. men jag vill ha testet för att visa honom att han har missat...
Vill ju ha en realtion med honom även om han aldrig blir min "pappa" är lite för gammal för att få en pappa nu...
Min fadersgestalt dog förra sommaren, så någon sån behöver jag inte... men mina barn behöver kanske en morfar???!

Gahh.. jaja... skitsamma!


--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Medelande till honom från mig!!!

Vet att du inte hoppats på att det var från mig, men detta är min sista chans...
Du har ju läst mitt mail till xxxxx, och jag vill gärna ha ett svar. Jag blev väldigt hoppfull när jag hade fixat allt, emn nu känns allt rätt så svart.. vet inte varför du itne är intresserad av att ta testet men jag har mina aningar... Svarar du inte på detta eller på något annat sätt nu så vet jag att du itne är intresserad av svaret, av vilka anledningar vet bara dusjälv, men jag kommer alltid att ha teorier om varför, och de är inte smickrande..
Vet att oavsett resultatet kommer vi aldrig ha den relation som jag sökte när jag var liten, men det vore kul om man ändå kunde prata o kanske någon gång i framtiden ha en bra relation..
Jag vill verkligen inte förstöra er hemfrid på något vis, men du måste förstå mig också.. svaret har jag längtat i 24 år på att få..
Jag respekterar om du itne vill ha ett svar, även om jag inte vill.. men jag måste ju det.. Snälla ge mig ett svar, för åtminstonde det förtjänar jag!
MvH/xxxxx

Från Frun!

Förlåt att jag inte hört av mig på länge...
Inget ont menat, det har bara varit fullt upp + att jag inte haft tillgång till dator när vi varit på västkusten. Det finns nästan allt i vår sommarstuga, utom TV och dator =)
Nu är det snart dags att börja jobba igen och jag känner lite ångest inför det... fast jag vet ju att det går bra bara man väl kommit till jobbet första dagen, men det känns jävligt ändå.
Hur har ni haft det i sommar? Har du varit på GBG-kalaset nåt? Har förstått att det är nåt stort när jag pratat med syrran som bor i Gbg med sin familj.
Vi var inte till Gbg nåt alls i sommar, xxxx och xxxxx kom från Kungsbacka till stugan och hälsade på oss några dagar.
Vi hade det bra i stugan och vädret var ganska bra... pojkarna reste hem med buss några dagar tidigare än jag och xxxx för de skulle hem till xxxxxxxx 40-års kalas.
Nu i onsdags var ví ut på andra yran för vår del i sommar men det var ganska drygt. Så fruktansvärt mycket folk på hotellet så man kunde knappt röra sig... bläää!
Nu ska jag ut och greja det sista i tvättstugan..... i morgon kommer xxxxs mamma hit till oss och ska äta. Det blir tjälknöl och potatis och trattkantarellsås... låter gott va´?! Jag har tänkt att jag ska försöka dra igång någonting nu till hösten så att vi kan få klarhet i det som vi alla undrar/tänker/funderar över.... om xxxx är din pappa som du så säkert "vet" och som jag "tror" och som xxxx förnekar så bestämt.
Det man kan göra för att få hjälp med betalning för ett DNA-test är att xxxxx går till soc här i Orsa och bestrider faderskapet. Eftersom han inte skrivit på några papper utan blivit dömd som fader så kan det hända att soc beviljar åtminstone lite hjälp med pengar till ett test.
Jag ska försöka ringa dig lite framöver så får vi se vad som händer
Kram xxxxx


Nästa Mail:

Hejsan!
Nu äntligen har jag fått lite tid att sitta här vid datorn och skriva lite.
I onsdags skjutsade jag xxxxx till Örebro där hon började skolan igår (torsdag). Hon bor inackorderad hos en tant så länge tills vi hittar en lägenhet. Allt verkar bra hittills iaf.... fint rum, trevlig tant, nära till stan och skolan. Men man måste väl ge det lite tid innan man riktigt vet hur man kommer att trivas men som sagt, första intrycket var jättebra och det kändes nästan inget hemskt alls att lämna henne där när jag åkte hem på torsdagen. Men det är jäkligt tomt här hemma, inga kläder på golvet och inget smink som dräller i badrummet och telefonen är ledig för det mesta. 
xxxx kommer hem ikväll efter att ha rest med xxxx till Riga. Han flyttar ju till Moskva nu. Så nu är det bara xxxx kvar här hemma hos oss, xxxxx bor ju hos mamma.
Idag har jag varit flitig och städat här hemma, men vi har så fruktansvärt mycket grejer så vi får nog ordna en loppis snart så vi får plats...=)
Hur har ni det? Varit på Gbg-kalaset nåt?
Jag skrev ju att jag skulle ta tag i det här med faderskapet osv och det ska jag göra nu när allt lugnar ner sig och jag ser att xxxx trivs i Örebro.
Tänkte ringa ner på soc och höra hur vi ska gå tillväga. Kanske soc i Orsa och soc där du bor kan dela på kostnaden för ett DNA-test. Det hade ju varit smart om de gick med på det.
Annars får vi väl spara pengar och göra ett "privat" test. Det är visserligen inte juridiskt bindande men det är kanske inte det viktigaste. Huvudsaken att vi alla får veta. Det kostar ca 4000:- att göra.
Jag måste bara fråga dig en sak; har du tänkt på hur det skulle bli om det skulle visa sig att xxxx INTE är din pappa? Jag säger inte att det är så men det är något vi måste ta i beräkningen iaf, chansen/risken finns ju att det är så trots att du känner som du gör och din mamma säger att det är så. xxxx känner/vet ju så bestämt att det inte är han och det kommer ju att bli lika hemskt för honom om det skulle vara så att det ÄR han som är pappa. Det kommer att bli mycket känslor oavsett vilket svaret än blir....
Hur som helst så ska vi ta reda på sanningen så att alla inblandade, och främst du, får veta.
Nu ska jag förbereda lite mat till kvällen.
Sköt om dig och din lilla familj så hörs vi
Kram xxxxx!

**********************************************************************************************************************

Nästa

Jag har ännu inte kontaktat soc men jag ska höra mig för lite på jobbet hur jag ska gå tillväga.
Om du vill ha kontakt med xxxx så är han tillbaka här på Lunar så du kan skriva till honom här och få telefonnummer till honom. Allt är bra med både honom och xxxxx. 
xxxx läste ditt SMS men han svarade aldrig på om det var OK att du skickade kort på xxxxx men det tycker jag att det är, så gör det du! Tror nog att xxxxx vill det också även om han inte sagt något.
Sköt om dig och familjen så hoppas jag att vi kan höras snart igen. Vi kanske kan bli lite bättre på att skriva till varandra.... det är roligt med mejl tycker jag.
Många kramar från xxxx!


Nästa igen

Hej xxxxx!
Kom just på att jag skulle skriva till dig, städade våra skrivbordslådor och hittade kortet på xxxxxx, hur är det med lilla killen och hur är det med dig? Har förstått att ni har separerat du och pojken? Det är väl inget som säger att man inte kan bli tillsammans igen men oftast så är det väl ett steg mot singel.... tyvärr?
Vi har det bra och jobbar och står i som vanligt, Läste våra "gamla mejl" från Lunar och tänker att du måste tro att jag är en riktig svamlare... en som bara säger/skriver saker och sen blir det inget mer. Så kanske det är (just nu) men det är inget jag är stolt över... jag skulle önska att allt var klart med Dnatester och alltihop men så är det ju inte.. vet inte om jag har någon ork och inspiration just nu att ta itu med det heller... fast det betyder ju inte att att jag inte tycker att det är viktigt för det gör jag... Har du kommit på ngt bra sätt att ordna allt på ?
Hoppas att vi kan komma på ett bra sätt att umgås på och att det kan fixa sig med alla blodprover som behövs... hur än det är så tror jag att xxxx är väldigt intresserad av att få allt ur världen och kunna få gå vidare, med dig eller utan...........
Nu får du ha en bra helg och ta hand om dig och lilla plutten... hoppas allt löser sig för dig och familjen
Många kramar från xxxxx