Gudsdotter

Ja, idag fyller du år.. funderade på att skicka ett sms till dig och gratta dig på din dag.. för även om du sårar mig och skiter i mig, betyder inte det att jag ska falla ner till din nivå..
Men ett sms kommer säkert förstöra din dag, vilket inte är min mening.. så ett medelande på FB är väl bättre antar jag..


Iaf, Grattis.. om du nu läser min blogg... tveksamt..

Hatar att jag fallit tillbaka i min bearbetning av sorgen över ditt beteende... flera år bakåt i tiden föll jag.. jag var så stolt över att jag inte längre kände någon bittehet, frustration eller så.. det enda jag kände var en önskan om samhörighet, ett litet hopp hade jag också..
Men du tog bort det positiva och tillbaka med det negativa..  Det som tagit mig flera år att bygga upp raserade du på bara några minuter... De minutrarna du tog dig tid för att läsa mitt medelande, och den sekunden du bestämde dig för at jag inte förtjänade något svar..


Förstår mig inte på dig.. Sover du ens gott om nätterna?
Det hade inte jag gjort om jag visste att jag hade ett barn i en annan del av landet som bara väntade på ett svar från mig, som bara ville få möjligheten att ringa och kolla läget någon gång ibland..
Jag hade inte sovit gott om nätterna, om jag ens hade kunnat sova alls..  Jag hade inte ens kunnat leva med migsjälv..
Och jag hade då fan inte varit stolt över migsjälv och mina prestationer!!!

Du kan ju aldrig säga attdu alltid gjort det bäst för dina barn.. att du gjort ditt bästa för att de ska må bra..
För de tre som du faktiskt erkänner att du har, de ljög du för i 15 år.. 
Hade jag själv inte sagt sanningen till dem då, hade du väl fortfarande ljugit för dom än idag..

Jag har verkligen inget nytt att skriva om dig..  det krävs nämligen någon form av kontakt för det.. 
Bitterheten är densamma, sorgen likaså..
Det är också ditt engagemang och din vilja att göra rätt.. så jag får helt enkelt lära mig att
leva såhär.. Leva med bitterheten och se till att den inte tar över mitt sinne!!!

Börja bygga upp igen så jag kanske kommer ifrån dessa negativa känslor..
Mitt sinne åkte ju på en resa tillbaka till det förgångna!!!

Fortfarande sårad, arg, bitter, förvirrad, undrande, frustrerad..


Så ofattbart egoistisk är du!!!
Förbannade TÖLP!!!

Så mycket hör jag från dig..
Så mycket engagerar du dig..
Så mycket har du visat intresse under hela mitt liv..

Så förbannad på dig, så det finns inte..
Du är något av det mest egoistiska jag träffat på.. Så enormt jävla stolt.. och där undrar jag över vad??

Vad är du så stolt över med dig själv?
Att du klarade av att skapa ett barn, men är inte man nog till att ta hand om det? Att du under 25 års tid ignorerat ett barn som delar en bit av ditt DNA..
Att du struntat i ditt barns försök till kontakt under hela barnets liv?
Att du inte ens har ryggrad nog till ett test som DU själv skrivit att du velat ha??

Nä, fy fan.. det är inte mycket att vara stolt över det lovar jag dig..
Du kunde inte ens tala om för mina syskon att jag existerade.. inte en enda gång under deras liv sa du något..  utan de fick en chock när jag talade om för dom hur sanningen såg ut..
Vilket dessutom resulterade i att syskonen mådde skit ett bra tag efteråt..

Har du någonsin tänkt på någon annan än digsjälv?? För från där jag sitter, så ser det inte ut som det!!!


Ja jag är förbannad..  din nonchalans och arrogans fick mig att backa i det hela.. jag hade liksom passerat den här biten för flera år sedan.. men efter förfrågan om DNA testet så ramlade jag tillbaka flera år..
Tänk att så jävla lite från din sida, påverkar så jävla mycket för mig.. i negativ mening!!!
Det var säkert som 17-19 åring jag slutade vara arg... det är alltså minst 6 år bak i tiden för min del!!!
Tackar och Bugar!!!