Svårt och Jobbigt
FAN!!!!!
Varför måste du vara så jävla envis, och så förbannat stolt??
Vad gott har det givit dig i livet att vara sån??? Det enda jag vill ha är SVAR.. jag kräver inte ditt engagemang varken ekonomiskt eller känslomässigt.. jag vill ha svar från dig.. och du kan bara ge mig dom om du har ditt DNA svar.. så varför ska du krånga till det??
Varför vill du helt plötsligt inte veta???
Du säger dig redan veta svaret, men ok, då kan vi väl testa då.. du förlorar ju inget på det om det är som du säger..
Då "vinner" du ju bara.. Men jag tror du vet att din verklighet inte är den sanna verkligeheten ch därför vill du inte...
Det uppvaknandet skulle du inte klara, för stoltheten i dig skulle knäckas av att du i 25 års tid nekat något så stenhårt, och sen får du fel..
Jag ha så många teorier och många tankar kring dig just nu, och ingent av det är smikrande, och jag skulle skämmas nått fruktansvärt om någon hade liknande tankar om mig..
Man lär sina barn att de ska ta konsekvenserna för sina handlingar, oavsett om konsekvenserna är positiva eller negativa. för att de ska lära sig..
Vad har du lärt dig av dina handlingar??
Varför tog inte du dina konsekvenser efter det du gjorde??
Står du ovanför resten av oss anser du?
Eftersom att du bara kan neka till en handling och ett ansvar som du med all säkerhet har, och komma undan med det..
Känner ingen skyldighet alls gör du, inget ansvar för det du gör/gjort.
I början av min resa till upprättelse så hade jag inga åsikter om dig, ville skapa min egen och inte ta efter min mammas, eftersom att hon lärt mig att jag inte ska dömma någon för vad denne gjort mot någon annan, untan för hur denne behandlar mig..
Tja, nu har jag gjort det, och du är fan inte populär kan jag säga dig..
Jag har gett dig otaliga chanser att visa att du är en bra människa, att du inte alls är så jävla hemsk som jag fått höra (dock aldrig av min mamma)..
Men hela tiden motbevisar du mig.. Du visar alla de sidor som jag hört talas om, du visar att jag hela tiden bara fantiserat om en saga..
Du visar att ofta så ska man kanske lyssna på folks prat och skitsnack.. för det är i vissa fall sant.. i ditt fall är det tyvärr sant... Eller är det så att du helt enkelt är rädd för mig???
Jag vet sanningar om dig som du inte ens vet att jag vet..
Jag vet sanningr om dig som du troligen inte vill ska komma ut..
Det enda som min älskade mamma någonsin berättat om dig för mig, är vad du gillade och inte gillade, typ musik, filmer osv.. Att du älskar djur och är en sann djurvän, vad du jobbat med.. Inget mer..
inte ett ord, och det är för att hon inte vill säga negativa saker till mig, fortfarande inte.. för hon vill inte påverka mina åsikter och tankar om dig..
Men nu behöver hon itne det.. Som sagt har jag själv upptäckt vilken feg människa du är..
Likgiltig, ansvarslös, stolt (på ett dåligt sätt), långsint, avvisande, nekande...
JA, det finns en hel del mer att säga om dig.. men allt behöver jag inte skriva här... vissa som läser kanske vet vem du är, och så mycket tänker jag inte svärta ner dig inför dom..
Men en dag ska jag få mina svar.. en dag kommer du få stå till svars för allt du gjort.. Jag dömmer inte.. men livet funkar så.. "what goes around, comes around!"
Har än...
Men den här gången komemr det ta tid innan jag gör ett sörsök igen, då varje motgång är jobbig i detta fallet... '
Här kommer ett annat blogg inlägg jag skrivit för ett tag sedan då allt var väldigt aktuellt:
...få människor kan såra mig nu för tiden, eftersom att jag lärt mig vara stark, lärt mig av livets hårda skola att om man reser sig efter varje slag blir man starkare för varje gång, och alltid starkare än den som slår.. Men nu känner jag mig sårad, som sjutton... och det sjuka är att en person som inte känner mig, som jag inte känner är den som sårat mig mest, troligen mest i hela mitt liv... Man brukar väl säga att det som sårar mest är svek av nära vänner eller familj... men inte nu..
Vill gråta, vill prata.. men kan inte.. Vill inte gråta för ett "svek" från en människa jag inte känner och inte känner något för.. Det hjälper ju ändå inte ett jota...
Fattar inte att jag kan vara så förbannat trög.. trodde jag verkligen på hans lögner?? att han ville veta lika mycket som jag?? Eller vill han veta men är rädd eller lider av ett dåligt samvete för att han vet att det inte kommer bli annorlunda svar den här gången, och då vet han att han missat ett helt liv, för sin egen stolthet o envishets skull?? Det är så svårt.. Eller är det så att han vet att det inte slutar efter svaret.. att då kommer frågorna och då kommer han itne kunna fly mer..?? Det finns så många frågor och bara en kan svara, men han vill inte.. I 24 år har jag trott att han vill ha svaret lika mycket som jag, fast av andra orsaker.. men nu när möjligheten finns.. då backar han som en fegis... Är han feg, dum, självisk, elak, rädd eller bara likgiltlig?? Detta är ju frågor som kommer spöka hos mig i några månader framöver nu...
Gjorde ett sista försök o skrev till honom.. och berättade hur jag känner, men tror inte på något svar.. om han itne vill så kan jag inte ändra hans val.. Kommer detta påverka relationen mellan mig o bröderna? Kommer han berätta något för dom eller hålla allt hemligt som han gjort tidigare? Kommer de ställa sig neutrala, eller på hans sida? Han är ju ändå deras pappa, ochhar funnits hos dom i hela deras liv...
Faaan.. lille bror, tror jag hade velat prata med dig nu.. men jag vill inte ringa dig... Vill inte vara ledsen, men kan ju inte känna annorlunda än vad jag gör.. Allt blev så konstigt inom mig när jag fick reda på att han troligen inte vill ha svar... Hoppet dog, rackt av som om hoppet vore en person o fick ett skott rakt i huvudet... *poff* - borta... Kvar finns det bara mörker..
Önskar att jag hade någon att prata om detta med, som visste vad jag går igenom.. vill inte att någon annan ska uppleva samma skit, men det hade varit skönt med någon som förstod precis allt virrvarr av känslor som rusar... jaja...
skit samma....
Andra blogginlägg samlade, Frustrerande
Mailade xxxx (min pappas fru) och berättade detta, får väl se vad dom tycker om det. Vill att vi ska betala hälften var.
Men jag vill ju itne förstöra för dom, deras familj o så, jag menar, det är så många som blir berörda av ett test oavsett hur det visar sig.. och jag vill inte röra upp allt för dom.
Hoppas de går med på det.. funderar på att skriva att jag kan betala hela kalaset om det visar sig negativt... ;)
men vet inte... det är lite kaxigt att skriva så samtidigt som det kanske skulle hjälpa till att övertyga honom att ta testet... Gahh... Det hela är ett enda virrvarr av käsnlor o folk som man måste ta hänsyn till...
Nä, nu ska jag messa xxxxx o berätta att hon har ett mail...
Här kommer Mail växlingen om detta:
Från mig till henne!!
Hejsan!!!
Hoppas att allt är bra med er!
Här rullar livet på som vanligt med blöjbyten matning och lek.
Vi var ju på familjerätten för 2 månader sedan för att skriva på faderskapet för xxxx, jag passade på att fråga då vad ett dna kostar för att fastställa faderskap mellan mig o min pappa, de sa att det inte kostar så mycket numera, för att fler kliniker runt i landet erbjuder tjänsten, så priserna har sjunkit mycket.
Så jag har pratat med Familjerätten och Rättsgenetiska idag för att ta reda på hur mycket det kostar och hur man gör eftersom att vi bor på olika orter.
Testet kostar 6750:- och det är vårdcentralen eller familjerätten i den ort man bor i som gör munskrapningen och sedan skickar in det till rättsgenetiska.
Men innan man kan göra detta så måste man fylla i en blankett och anmäla vilka som testet ska göras på. Blanketterna skickas hem till mig nu i veckan.
Vill xxxx vara med på ett test? Och kan vi lägga hälften var i kostnaderna iså fall?
Jag vill inte förstöra något för honom eller för er familj, jag vill bara ha ett svar, o vill att han ska få sitt svar.
För mig råder egentligen inga tvivel, men jag vill att han ska få ett svar.. för kanske, kanske kan vi då få någon typ av relation.. jag vill ju lära känna honom och dig.
Han kan ju aldrig bli en "Pappa" för mig, jag är för gammal för att få en pappa nu, men det finns gott om tid för att han ska få en relation som morfar till mina pojkar, om han vill det vill säga.
Maila mig så snart du pratat med xxxx är du vänlig!!
Ta hand om er!! kram kram/xxxx
Hennes svar på detta!!!
Hej xxxx!
Nu har xxxx läst ditt brev och jag har frågat honom vad vi ska ge dig för svar och det han sa var: jag vet inte. Sen har han inte tagit upp frågan. Jag vet inte hur jag ska göra.
Det blir en jättejobbig stämning när det här kommer på tal och det känns ibland som att det inte riktigt är min uppgift att driva på det här. Kanske du skulle ringa honom och prata med honom personligen?
Vi får höras vidare om det här. Personligen så tycker jag att det hade varit skönt att komma till någon slags punkt.
Ha det så gott och hälsa till de små pojkarna
Kram xxxxx
Då svarade jag henne
Hejsan!!
Jag hoppas ni hade en trevlig midsommar afton! Själv satt jag hemma med familjen o ett par vänner o käkade gott o såg på film på kvällen, eftersom att det regnade o blåste så att det inte gick att gå ut..
Jag skrev ju till xxxx på Facebook efter det sista mailet jag skickade till dig, och han är fortfarande inte intresserad av att varken svara eller att ta testet... det kan han inte vara eftersom att han inte svarar ens..
Så nu är det stopp för min del.. jag har öppnat dörrar åt honom i flera år på alla de vis jag kunnat, men han har bara gått förbi o stängt dom igen hela tiden.. Trodde verkligen att det kanske skulle gå nu när jag beställt testet och allt, men icke. Så för mig står det klart att han inte är villig att göra testet, varför vet bara han, men jag har ju mina teorier om varför.
Jag tror att han bara haft det som en ursäkt innan att det kostar så mycket med ett dna test, och nu har han inga fler ursäkter att komma med så då tiger han. Jag kan inte tyda hans agerande på annat sätt iaf.
Men det är strunt samma nu, för jag ger upp nu! Jag kan inte hålla på att bygga hopp hela tiden om att det kanske ska koma att gå, och sedan bli jätte ledsen varje gång för att han inte vill eller bryr sig, jag måste tänka på mig nu, och bäst för mig är att strunta i honom helt o bara gå framåt.
När jag pratade med Rättsgenetiska sa de till mig så här: "Bara så du vet så kommer inte resultatet att bli annorlunda än det som togs för över 20 år sedan, för så dåliga var inte testerna då"
Vilket gav mig mer hopp om att jag kanske skulle få lära känna min sk, pappa..
Vet inte om du sett det resultatet men så här såg det ut då:
Likheter med xxxxx (mor) xxxxx, 84,4%
Likheter med xxxx (far) xxxxx, 97.3%
Med andra ord har jag mer från honom än från min mamma... Men han har gjort sitt val nu, och jag får väl bara ta och acceptera det då. Skriver allt detta till dig, för jag har ingen annan som jag kan skriva till.. jag vet ju att åtminstonde du läser mina mail.
Tyvärr måste jag dock säga att detta är det sista jag skriver till dig, och jag önskar inget svar. Eftersom att han gjort det val han gjort, måste jag se till det bästa för mig o det är att strunta i han, och det kan jag inte göra om vi håller kontakten, förlåt om du tar illa upp, det är inte så jag menar det hela, men jag måste vara lite självisk för att kunna gå vidare själv.
Detta är inget straff mot dig för att du inte fått honom att ändra sig, valet ska vara hans och bara hans, utan yttre påverkan. Men jag tror du förstår vad jag menar, om inte så ber jag igen om ursäkt, nu blir det du som får ta en smäll som du inte förtjänat, vilket är helt fel..
Förlåt igen. hoppas ni får ett lyckligt liv ihop!!
MvH/xxxxx
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Igår kom sakerna till DNA testet, och jag försökte ringa hans fru, men fick inget svar.. så jag skickade ett mail, som hon har läst men itne svarat... så nu skickade jag även ett sms.. får väl se om de svarar eller inte..
Känns som om att nu när det finns tillgång till det så vill han itne ha något test.. kanske är jag som inbillar mig, men så känns det iaf.. o det är jävligt tråkigt, jag gör ju det för hans skull.. För min del så räcker det med blodprovet som togs för 24 år sedan, det är ju han som vill ha "bättre" test...
Hmm... känns skitjobbigt faktiskt....
Förstör jag hans familj o liv när resultatet kommer??? Kommer hans självkänsla få en ordentlig törn, eller ja, det är mycket frågor.. vill itne förstöra nått för dom.. men jag vill ha testet för att visa honom att han har missat...
Vill ju ha en realtion med honom även om han aldrig blir min "pappa" är lite för gammal för att få en pappa nu...
Min fadersgestalt dog förra sommaren, så någon sån behöver jag inte... men mina barn behöver kanske en morfar???!
Gahh.. jaja... skitsamma!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Medelande till honom från mig!!!
Vet att du inte hoppats på att det var från mig, men detta är min sista chans...
Du har ju läst mitt mail till xxxxx, och jag vill gärna ha ett svar. Jag blev väldigt hoppfull när jag hade fixat allt, emn nu känns allt rätt så svart.. vet inte varför du itne är intresserad av att ta testet men jag har mina aningar... Svarar du inte på detta eller på något annat sätt nu så vet jag att du itne är intresserad av svaret, av vilka anledningar vet bara dusjälv, men jag kommer alltid att ha teorier om varför, och de är inte smickrande..
Vet att oavsett resultatet kommer vi aldrig ha den relation som jag sökte när jag var liten, men det vore kul om man ändå kunde prata o kanske någon gång i framtiden ha en bra relation..
Jag vill verkligen inte förstöra er hemfrid på något vis, men du måste förstå mig också.. svaret har jag längtat i 24 år på att få..
Jag respekterar om du itne vill ha ett svar, även om jag inte vill.. men jag måste ju det.. Snälla ge mig ett svar, för åtminstonde det förtjänar jag!
MvH/xxxxx
Resten av Mailen
Förlåt att jag inte hört av mig på länge...
Inget ont menat, det har bara varit fullt upp + att jag inte haft tillgång till dator när vi varit på västkusten. Det finns nästan allt i vår sommarstuga, utom TV och dator =)
Nu är det snart dags att börja jobba igen och jag känner lite ångest inför det... fast jag vet ju att det går bra bara man väl kommit till jobbet första dagen, men det känns jävligt ändå.
Hur har ni haft det i sommar? Har du varit på GBG-kalaset nåt? Har förstått att det är nåt stort när jag pratat med syrran som bor i Gbg med sin familj.
Vi var inte till Gbg nåt alls i sommar, xxxx och xxxxx kom från Kungsbacka till stugan och hälsade på oss några dagar.
Vi hade det bra i stugan och vädret var ganska bra... pojkarna reste hem med buss några dagar tidigare än jag och xxxx för de skulle hem till xxxxxxxx 40-års kalas.
Nu i onsdags var ví ut på andra yran för vår del i sommar men det var ganska drygt. Så fruktansvärt mycket folk på hotellet så man kunde knappt röra sig... bläää!
Nu ska jag ut och greja det sista i tvättstugan..... i morgon kommer xxxxs mamma hit till oss och ska äta. Det blir tjälknöl och potatis och trattkantarellsås... låter gott va´?! Jag har tänkt att jag ska försöka dra igång någonting nu till hösten så att vi kan få klarhet i det som vi alla undrar/tänker/funderar över.... om xxxx är din pappa som du så säkert "vet" och som jag "tror" och som xxxx förnekar så bestämt.
Det man kan göra för att få hjälp med betalning för ett DNA-test är att xxxxx går till soc här i Orsa och bestrider faderskapet. Eftersom han inte skrivit på några papper utan blivit dömd som fader så kan det hända att soc beviljar åtminstone lite hjälp med pengar till ett test.
Jag ska försöka ringa dig lite framöver så får vi se vad som händer
Kram xxxxx
Nästa Mail:
Hejsan!
Nu äntligen har jag fått lite tid att sitta här vid datorn och skriva lite.
I onsdags skjutsade jag xxxxx till Örebro där hon började skolan igår (torsdag). Hon bor inackorderad hos en tant så länge tills vi hittar en lägenhet. Allt verkar bra hittills iaf.... fint rum, trevlig tant, nära till stan och skolan. Men man måste väl ge det lite tid innan man riktigt vet hur man kommer att trivas men som sagt, första intrycket var jättebra och det kändes nästan inget hemskt alls att lämna henne där när jag åkte hem på torsdagen. Men det är jäkligt tomt här hemma, inga kläder på golvet och inget smink som dräller i badrummet och telefonen är ledig för det mesta.
xxxx kommer hem ikväll efter att ha rest med xxxx till Riga. Han flyttar ju till Moskva nu. Så nu är det bara xxxx kvar här hemma hos oss, xxxxx bor ju hos mamma.
Idag har jag varit flitig och städat här hemma, men vi har så fruktansvärt mycket grejer så vi får nog ordna en loppis snart så vi får plats...=)
Hur har ni det? Varit på Gbg-kalaset nåt?
Jag skrev ju att jag skulle ta tag i det här med faderskapet osv och det ska jag göra nu när allt lugnar ner sig och jag ser att xxxx trivs i Örebro.
Tänkte ringa ner på soc och höra hur vi ska gå tillväga. Kanske soc i Orsa och soc där du bor kan dela på kostnaden för ett DNA-test. Det hade ju varit smart om de gick med på det.
Annars får vi väl spara pengar och göra ett "privat" test. Det är visserligen inte juridiskt bindande men det är kanske inte det viktigaste. Huvudsaken att vi alla får veta. Det kostar ca 4000:- att göra.
Jag måste bara fråga dig en sak; har du tänkt på hur det skulle bli om det skulle visa sig att xxxx INTE är din pappa? Jag säger inte att det är så men det är något vi måste ta i beräkningen iaf, chansen/risken finns ju att det är så trots att du känner som du gör och din mamma säger att det är så. xxxx känner/vet ju så bestämt att det inte är han och det kommer ju att bli lika hemskt för honom om det skulle vara så att det ÄR han som är pappa. Det kommer att bli mycket känslor oavsett vilket svaret än blir....
Hur som helst så ska vi ta reda på sanningen så att alla inblandade, och främst du, får veta.
Nu ska jag förbereda lite mat till kvällen.
Sköt om dig och din lilla familj så hörs vi
Kram xxxxx!
**********************************************************************************************************************
Nästa
Jag har ännu inte kontaktat soc men jag ska höra mig för lite på jobbet hur jag ska gå tillväga.
Om du vill ha kontakt med xxxx så är han tillbaka här på Lunar så du kan skriva till honom här och få telefonnummer till honom. Allt är bra med både honom och xxxxx.
xxxx läste ditt SMS men han svarade aldrig på om det var OK att du skickade kort på xxxxx men det tycker jag att det är, så gör det du! Tror nog att xxxxx vill det också även om han inte sagt något.
Sköt om dig och familjen så hoppas jag att vi kan höras snart igen. Vi kanske kan bli lite bättre på att skriva till varandra.... det är roligt med mejl tycker jag.
Många kramar från xxxx!
Nästa igen
Hej xxxxx!
Kom just på att jag skulle skriva till dig, städade våra skrivbordslådor och hittade kortet på xxxxxx, hur är det med lilla killen och hur är det med dig? Har förstått att ni har separerat du och pojken? Det är väl inget som säger att man inte kan bli tillsammans igen men oftast så är det väl ett steg mot singel.... tyvärr?
Vi har det bra och jobbar och står i som vanligt, Läste våra "gamla mejl" från Lunar och tänker att du måste tro att jag är en riktig svamlare... en som bara säger/skriver saker och sen blir det inget mer. Så kanske det är (just nu) men det är inget jag är stolt över... jag skulle önska att allt var klart med Dnatester och alltihop men så är det ju inte.. vet inte om jag har någon ork och inspiration just nu att ta itu med det heller... fast det betyder ju inte att att jag inte tycker att det är viktigt för det gör jag... Har du kommit på ngt bra sätt att ordna allt på ?
Hoppas att vi kan komma på ett bra sätt att umgås på och att det kan fixa sig med alla blodprover som behövs... hur än det är så tror jag att xxxx är väldigt intresserad av att få allt ur världen och kunna få gå vidare, med dig eller utan...........
Nu får du ha en bra helg och ta hand om dig och lilla plutten... hoppas allt löser sig för dig och familjen
Många kramar från xxxxx
Låg På Is
Efter något år får jag ett sms från hans nya fru som lyder:
"Hej XXXX! Vill du ha kontakt med XXX så tror jag att din enda chans är att gå genom mig, jag hjälper dig gärna så gott jag kan! MvH/ XXX
Då började försöken igen..
Jag skrev mail, fick inga svar.. jag skickade sms, fick inga svar..
Jag började att maila med hans fru väldigt mycket och var hoppfull!
Kommer att publicera även mailen här..
Mailen kommer säkert inte i rätt ordning men iaf...
***********************************************************************************************************************************
Hej xxxxx!
Jag blirjätteglad när du säger att du vill prata med mig... jag ska göra mitt bästa för att berätta allt jag vet för dig.
Som du vet har jag och xxxx inte varit tillsammans så jättelänge... men tillräckligt länge för att jag ska veta att han misstänker att han har en dotter.... det berättade han för mig nästan direkt vi hade träffats...... + en massa annat =)
Jag måste berätta för dig direkt att jag är den första som skulle ta dig och din son i famn om det visar sig vara att så är fallet... men din pappa är nog lite mera svårflirtad. Jag vet bara vad han har berättat för mig... men vad han säger så är det en biologisk omöjlighet att du är hans dotter... vad säger din mamma?'
Jag har själv varit med om att Xxxx pappa har begärt blodprov för att fastställa faderskapet... (säg inte det till henne är du snäll) och det visade till 96,7 % att det var XXX som var hennes pappa vilket jag också visste....
Hoppas du vill skriva till mig fortsättningsvis också....
Kram xxxx
Tack för att du skickade sms:et till mig, jag vill gärna ha
>kontakt med xxxx, men mina försök hittills har inte vart så
>lyckade.. jag vet inte alls vad han tänker eller tycker om
>mig och att jag skriver mail till honom ibland..
>jag vill jätte gärna träffa både dig och xxxxx i sommar när
>jag kommer till orsa.. men jag vet itne om jag vågar träffa
>honom.. är lite rädd för att bli "nobbad" eller vad man ska
>säga av honom.. vet ju inte alls vart jag har
>honom...
>
>jag blev lite chockad över sms:et..
trodde min pojkvän >drev med mig när han läste upp det för mig..
>Men jag är jätte glad för att du skrev till mig
>
>säger xxxx någonsin nått om mig?? jag är så nyfiken, men
>jag vågar knappt hoppas på att han nämner mitt namn ens...
>
>
>jag vill jätte gärna hålla kontakten med dig, så kanske vi
>kan lösa det hela tillsammans.. så min son får en morfar
>och jag lär känna min far.
>
>skriv gärna tillbax. //xxxx
Mail Mellan mig och honom
VIll först bara tala om hur prov resultatet såg ut..
Mor / Dotter 84,4%
Far / Dotter 97,3%
> Hejsan XXXX!
>
> Vet inte riktigt om du verkligen vill ha ett mail ifrån mig, men jag skriver
> ändå.. sen är valet upp till dig om du vill läsa eller inte..
> Hoppas bara att du läser det... Jag har lite att säga dig...
>
> Först och främst vill jag berätta att du ska bli morfar... om 6-7 månader
> får jag ett barn, och du blir då morfar...
>
> Sen vill jag säga en sak till.. eller rättare sagt, det är en fråga..
> jag vet att någothänt mellan dig och min mamma, jag vet inte vad och inte
> varför.. men något som inte var bra hände ialla fall.. men jag förstår itne
> varför det är jag som blir drabbad för nått som hände mellan er..??
> Måste du hata mig oxå bara för att du inte tycker om min mamma??!!
>
> Jag har skrivit en sak på Lunarstorm som jag vill att du läser, fråga XXXX
> hur man gör och efter adressen..
> Det är ett dagboksinlägg jag vill att du läser....
>
> Men även om du itne gör det ska du veta en sak.. jag hatar inte dig för allt
> du inte gjort för mig, jag hatar dig inte alls.. även fast min mamma ogillar
> dig mycket...
> jag kan inte hata dig, kan inte hata någon jag inte känner, kan heller inte
> dömma en människa för vad den gjort mot någon annan..
> Dömmer människor efter vad dom gör mot mig...
> Och jag skulle verkligen vilja ha kontakt med dig... Men vågar inte ringa
> eller prata med dig, är rädd för att du ska be mig dra eller nått
> liknande.... är rädd för att bli
> "nobbad" av min egna pappa....
>
> hoppas att du inte får dåligt samvete för nått jag skrivit.. ville bara säga
> hur jag känner.... Du har rätt att veta vad som försigår i mitt huvud fast
> vi inte har någon kontakt... speciellt då känslorna och tankarna handlar om
> dig....
>
> Vill att du en dag ska vara en del av mitt barns liv...
> Om du vill ha kontakt med mig, så skicka gärna ett mail tillbax... du
> behöver inte skriva mycket.. bara ett hej skulle göra mig glad för ett år...
> bara ett litet ord så jag vet att jag inte bara ödslar min tid på nått som
> aldrig kommer ske..!!!
>
> Din Dotter!! /XXXX
SVARET!!
Hej XXXX!
Jag förstår att du vill skriva till mig och jag förstår att du vill berätta
att du väntar barn.
Jag förstår också att du saknar en pappa, och den pappa du är värd att ha (och
den morfar som ditt barn ska ha)
Jag vet inte vad din mamma har sagt och berättat för dig men hon har i alla
fall fått dig att tro och hoppas att jag är din pappa. Det är så sorgligt att
behöva skriva det här till dig, men du är vuxen nog att få veta, om du nu inte
redan vet....
Jag tror (vet?) att jag inte är din pappa och jag har aldrig varit din pappa
heller. Jag vill inte såra dig på något sätt om jag kan undvika det men någon
kommer att bli ledsen det är jag helt säker på.
Vi kan, till nästan 100 %, få veta vem som är din pappa men då måste det till
ett DNA-test och det har inte jag råd att betala. Jag förstår att det är viktigt
för dig att få veta och även för mig skulle det vara en lättnad att äntligen få
visshet i något som har funnits i mina tankar i mer än tjugo år.
Hoppas du kan förstå att jag inte är någon kall och elak människa och att om
jag hade haft det minsta tvivel om att du kanske ändå var min dotter så hade jag
agerat helt annorlunda............
Jag tycker verkligen så synd om dig som måste gå igenom det här.... och tyvärr
så kan jag inte hjälpa dig. Jag måste ha svart på vitt att jag är din pappa och
då (kanske) jag kan bli en också. Du är värd att få veta sanningen, det är alla
människor, och varför din mamma är "arg" eller vad hon nu är, det får du fråga
henne om. Eftersom jag är så övertygad om att jag inte är din pappa så kan du ju
förstå att det inte var något "så speciellt" mellan mig och din mamma.
Vad som än händer och hur det än blir så är jag glad att du vågade ta kontakt
med mig för det visar vilken tuff tjej du är och ditt barn ska vara glad att få
dig som mamma.
OM det skulle (på något underligt vis) visa sig att jag mot all förmodan är
din pappa så lovar jag att du får tillgång till mig på alla sätt och vis.
Men jag kan ändå tänka mig att träffa dig om du vill. Vi borde väl ändå
träffas och prata med varandra. Du har ju inte gjort något utan helt ofrivilligt
blivit huvudpersonen i ett drama som du inte ens har önskat att hamna i....
Jag hatar inte dig på något vis och om jag kan vara dig till någon hjälp så
vill jag att du hör av dig, men..................
jag vill inte heller fästa mig vid någon för att sedan bli avvisad. Vet inte
om du kan förstå det men, tänk dig själv att kanske engagera sig i någon i ett
helt liv, ställa upp ekonomiskt och känslomässigt med allt vad det innebär. Så
är det bara.
Hoppas nu bara att du inte tar för illa upp eller tycker att jag har varit
otrevlig mot dig för det har aldrig varit min mening, för du har ju aldrig gjort
mig något......
Jag önskar dig allt gott, och ditt lilla barn och din blivande familj.....
Det var säkert inte det här svaret du ville ha av mig men tyvärr är det det
här svaret du får.
Med vänliga hälsningar: XXXX XXXXXX
Mitt Svar Till Honom Då!
Hejsan!!
Tänkte skicka ett mail till dig och önska er god jul och gott nytt år, men hade inte tillgång till internet då, så jag struntade i det..
funderade på att ringa men vågade inte.. är så rädd att du ska lägga på luren. jag vet att det låter mesigt, men det är jag.. ett telefonsamtal är ju så mycket personligare än ett mail.. och om du inte läser mitt mail, utan bara kastar det så är det mycket lättare att hantera än om du skulle lägga på luren i telefonen...
Hoppas ni hade trevlig under jul och nyår..
Jag vet att du inte tror att du är min pappa, men jag vet inom mig att du är det.. önskar att jag hade råd till ett DNA prov så du också kunde veta med säkerhet..
men det kostar så enormt mycket...
men men, någon gång kanske vi får råd att göra ett test så du verklgien får ditt svar.. jag hoppas ialla fall det..
för den här förvirringen och undran som nu pågått i 21 år är hemsk, det tror jag att du också tycker.. det är nog lika jobbigt för dig som det är för mig...
jag skulle så gärna vilja veta vad det var som hände mellan dig och min mamma, för jag vet ju att under det första halvåret av mitt liv så erkännde du mig som din dotter, du hade mig en helg och du tillsammans med min bror xxxxx var hos mina morföräldrar och åt middag, men sen vet jag inte vad som hände... i bland när jag vart i orsa och träffat personer jag inte vet vilka dom är så brukar dom fråga: "du är xxxx xxxxxx dotter va??" och det känns lite skumt, som om dom vet mer om vem jag är än vad jag själv gör...
Det känns bara så irriterande att jag hamnat i mitten av något jag inte har valt själv, något hände och jag blir lidandes.. nu lägger jag inte skulden på dig, "det är aldrig ens fel att två träter"!
Min pojkvän och hans pappa har precis fått kontakt med varandra efter 23 år, och när jag ser hur bra dom hittat tillbaka till varandra på så kort tid blir jag faktiskt lite avundsjuk, tänker alltid på dig när vi träffar honom eller pratar med honom på telefonen.. men samtidigt är jag ju väldigt glad för xxxxxx skull att han hittat sin pappa igen, jag vet ju vad han gått igenom alla dessa år, undran över vart man kommer ifrån, osv..
När jag ser xxxxx med sin pappa och ser hur lika dom är både till utseende och till sättet undrar jag om det skulle vara lika lätt för mig att prata med min pappa, och kanske hitta likheter i sättet osv..
Och jag tänker ofta på hur det skulle bli om du fick träffa min son, xxxxxxxx... han är det finaste som finns.. ;)
jag tror ju så innerligt att du är min pappa så det skulle vara kul om ni någon gång träffades.. jag vill att han ska ha en morfar.. veta vartifrån han kommer, veta vilka som tillhör hans släkt osv..
Kollade eran hemsida för några veckor sedan, och tittade på era bröllopsbilder, väldigt fint bröllop ni hade..
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva till dig, jag har så mycket frågor och så lite svar, samtidigt som jag inte vet vart jag ska börja... blir så förvirrad av att tänka på det här med faderskapet.. ändå tänker jag på det dagligen...
Önskar att det tomrum som finns inom mig en dag ska bli fullt, men det kan det inte förän du vet med säkerhet att du är min pappa...
skulle så gärna vilja träffa dig och försöka prata omallt detta någon gång, men jag tror itne att jag skulle klara det.. det skulle nog bli alldeles för många olika känslor på en och samma gång, så att allt bara hade blivit helt förvirrat och knasigt.. ska jag vara helt ärlig skulle jag nog inte våga träffa dig personligen.. är så rädd för att du ska säga till mig att du inte är min pappa..
jag vet att det är det du tror, men jag VET verkligen i hjärtat att du är min pappa... du kanske också vet inom dig, eller så är du så full av tvivel att du varken vet ut eller in... men någon gång måste du ju ha vetat.. eftersom du erkände mig det första halvåret.. eller???
Allt det här är verkligen så komplicerat att jag bara blir ledsen och förvirrad av att tänka på det, ändå kan jag inte låt bli att tänka på det..
antar att du känner ungefär samma sak... det måste vart jobbigt för dig också att i 21 år varit ovetande och undrande över hur det ligger till..
Men jag måste fråga en sak... vi tog ju blodprov under rättegången, och då var resultatet 97,3% säkert att du var min pappa, men bara 84,4% säkert att mamma var min mamma... räcker det inte för dig?? jag har alltså mer från dig i mig, än från min mamma... jag tycker det väger ganska tungt...eller??
Förlåt om detta mail på något sätt fått dig att känna dig illa till mods, det är inte min mening.. du har svaren på alla mina frågor...
om du itne vill ha mer mail av mig, så säg till, jag kommer bli ledsen, men accepterar det om det är ditt val!!
Nä, nu ska jag titta på tv med xxxxx lite, sen är det dags att sova!! God Natt, hoppas ni får ett trevligt nytt år, du och din fru!
MVH// xxxxx
