Gudsdotter

I början när jag lärde känna mina bröder så hade jag en dröm...
En dröm om att vi alla skulle kunna umgås som.. kanske inte en riktig familj, men ändå ett försök till att vara enfamilj på riktigt..  Du, Jag och mina bröder..  Jag drömde om geenskap med min pappa..  om semesterstunder då vi alla kunde umgås och lära känna varandra riktigt..

Drömmarna dog..  Du avrättade dom, ställde upp dom på rad och sköt dom i rygger en efter en..

Drömmen om en pappa som brydde sig, drömmarna om en pappa som kunde vara en morfar för mina barn, drömmarna om en pappa man kunde prata med..  alla de dog..

Du förstår inte riktigt..  För dig handlar det endast om pengar..  Du ville inte engagera dig ekonomiskt när du inte var säker.. VA?!
Vaddå ekonomiskt? du har ju betalat underhåll hela min uppväxt.. det hade du sluppit om du hade brytt dig om mig.. 
Det enda min mamma ville för mig när jag var liten var att du brydde dig.. Att du erkände min existens..
Det har ADRIG handlat om pengar för våran del.. ALDRIG!!!!
Fortfarande gör det inte det..  Det handlar fortfarande om FAMILJEN för mig, omtanke, trygghet, att känna till sin familj.. veta sitt ursprung..


Kanske borde vara glad över att du inte funnits i mitt liv, så du inte kunnt influera mig med denna penga syn du har.. fast å andra sidan så är det inget fel på bröderna mina..
De är ju helt underbara människor med vettiga värderingar.. men vi får väl tacka deras mödrar för det!

Jag har blivit så bitter på dig att jag tyvärr har svårt att se att något positivt ska kunna komma från dig..
Och det känns svårt.. det känns som att nederlag att ha sånna tankar om dig..
Jag är inte van att tänka så elaka tankar om någon.. inte van att hålla inne så mycket bitterhet, irritation, frustration...  jag kan ju inte få ur mig det.. 

Jag vet att det kan komma bra saker från dig med.. men jag har svårt at acceptera det.. jag har svårt att se det.. för hur du behandlat mig och bemött mig när jag tagit kontakt med dig..


Den här bloggen var meningen att jag skulle skriva av mig om hur min situation ser ut.. inte vara tillägnad dig helt o hållet..
Men så har det blivit..  Det är så förbannat sjukt och fel..  det sägs ju att de som kan såra dig mest är de som står dig närmast.. i mitt fall är det helt tvärtom..
Du har aldrig stått mig nära, och det kommer du aldrig heller göra..  Men du har sårat mig mer än någon annan någonsin kunnat..   Tror ingen kommer kunna såra mig så mycket igen..

Skulle inte önska detta på min värsta fiende ens..
För att bli förnekad, att bli nobbad på detta sätt.. det skär.. det skär som tusen knivar som sakta sakta rispar djupare och djupare skåror inombords..
Det är en långsam och evig smärta..  Det enda som gjort ondare inom mig hittills var när jag förlorade min morfar.. då förstår folk i min närhet hur mycket du gjort mig illa!!!


Hoppas på sätt och vis att du läser denna bloggen...
Så du läser om alla mina känslor, och hur mycket du påverkat mitt liv.. kanske kan det få dig att ändra dig lite om DNA testet kanske?

Inte lika bitter idag.. mer ledsen... men fortfarand har jag mina åsikter om dig..
Och det är ingen annan än du som påverkat dom..
Ingen annan än du har format dom åt mig!!!

//Ledsen och Bitter