Gudsdotter

Så mycket hör jag från dig..
Så mycket engagerar du dig..
Så mycket har du visat intresse under hela mitt liv..

Så förbannad på dig, så det finns inte..
Du är något av det mest egoistiska jag träffat på.. Så enormt jävla stolt.. och där undrar jag över vad??

Vad är du så stolt över med dig själv?
Att du klarade av att skapa ett barn, men är inte man nog till att ta hand om det? Att du under 25 års tid ignorerat ett barn som delar en bit av ditt DNA..
Att du struntat i ditt barns försök till kontakt under hela barnets liv?
Att du inte ens har ryggrad nog till ett test som DU själv skrivit att du velat ha??

Nä, fy fan.. det är inte mycket att vara stolt över det lovar jag dig..
Du kunde inte ens tala om för mina syskon att jag existerade.. inte en enda gång under deras liv sa du något..  utan de fick en chock när jag talade om för dom hur sanningen såg ut..
Vilket dessutom resulterade i att syskonen mådde skit ett bra tag efteråt..

Har du någonsin tänkt på någon annan än digsjälv?? För från där jag sitter, så ser det inte ut som det!!!


Ja jag är förbannad..  din nonchalans och arrogans fick mig att backa i det hela.. jag hade liksom passerat den här biten för flera år sedan.. men efter förfrågan om DNA testet så ramlade jag tillbaka flera år..
Tänk att så jävla lite från din sida, påverkar så jävla mycket för mig.. i negativ mening!!!
Det var säkert som 17-19 åring jag slutade vara arg... det är alltså minst 6 år bak i tiden för min del!!!
Tackar och Bugar!!!