Shhiva

Har den senaste tiden funderat mycket på förebilder..
När jag var liten hade jag en förebild.. min Morfar.. han var Gud i mina ögon.. allt han gjorde det skulle jag göra.. jag skulle bli jägare med hund, jag skulle aldrig konfimera (stavning?) mig någonsin eftersom att han aldrig gjort det.. (vilket jag heller inte gjort, men av andra anledningar)
Verkligen allt han gjorde skulle jag göra.. Morfars flicka hela vägen ut alltså...

Men nu när jag är vuxen, har barn osv osv.. så resonerar jag lite annorlunda än vad jag gjorde som 5-7 åring.. :)
Missförstå inte.. min morfar är och kommer alltid vara min favorit och satt högt uppe på en pedistal!!!

Men det finns 2 andra som jag insett är mina största förebilder i livet.. Min mamma och min mormor..

Min mormor var 9 barns mor, som jobbade som sjuksköterska och var bondmora, men glömde ALDRIG av sina barn behov.. hon var en riktig bull mormor, som kunde allt och som alltid fanns där med betryggande svar i de mest svårlösta situationer..
Hon höll reda på allt om sina barn och barnbarn, och de gick alltid först.. Finns inget som hon inte skulle gjort för sin familj..
Hon var stålmormor.. Dessutom hade hon en enorm intution, hon visste när det var allvar och när det var en liten små sak som man kunde sturnta i..
Mina kusiners mamma berättade en gång för mig om den första gången min morfar fick hjärtinfarkt..
Släkten hade då suttit i väntrummet och varit ledsna och oroliga för de visste inte hur operationen skulle sluta.. många grät.. men inte mormor.. Kusinernas mamma frågade då varför mormor inte grät och hon svarade lugnt: "Det finns ingen anledning, han överlever ju, han är hemma om några dagar igen och lika pigg som vanligt"

Det blev som hon sagt..  Det var så mycket som hon bara "visste"..
Och jag tror/vet att inte ens idag då hon vilat på en annan plats än jorden i lite mer än 7 år så vilar hon inte riktigt iaf.. hon håller sin hand över oss som finns här kvar..
Känner hennes närvara när jag som bäst behöver den.. Hon vakade över min stora son när han var liten, och jag är övertygad om att hon lekte med honom då.. han kunde nämligen ligga i sin säng och skratta så där hjärtligt som bara barn kan, som om någon kittlade honm..men ingen fanns där att se.. iaf inte för oss "stängda" människor..
Sen visade hon sig för min son samma kväll som mamma ringde och talade om att morfar var sjuk..  Hon måste även förmedlat till mig på något vis, för jag visste exakt vad mamma skulle säga när hon ringde..

Lite ämneshoppning igen då..
Min älskade mormor "varnade" mig 1,5 år innan min morfar gick vidare, för att det skulle hända.. hon visade mig vad det skulle vara för väder, vilken årstid, tid på dygnet och att det var runt midsommar +-1-2 veckor..
Allt stämmde. jag är nu övertygad om att hon varnade mig för att hon visste hur hårt jag skulle ta hans bortgång..

Tillbaka till ämnet igen.. .
Mormor var en otroligt stark kvinna, som visste vad hon ville och fick det..
Hon var dessutom oerhört smart..  hon var frun som utåtsett stod bakom sin man som en skugga och följde honom i allt, men i själva verket var det hon som på ett väldigt diskret sätt påverkade morfar att välja de vägarna hon ansåg vara mest vinnande för familjen.. nu menar jag inte ekonomiskt vinnande...  utan mer kärleksfullt vinnande, harmoni, lugn, osv osv..  Hon var en kvinna som inte kan beskrivas i ord hur fantastisk hon var.. hon måste upplevats för att man ska förstå..  Men bättre kommer aldrig att finnas i mina ögon!!!


Min mamma då..
Hon är också en kvinna med oerhörd styrka, omtanke och kärlek.. har ju skrivit om henne i ett tidigare inlägg, så så mycket behöver jag inte skriva.. men hon är också helt fenomenal!!
Jag beundrar henne enormt och allt hon lärt mig.. Bättre mamma.. nja, det finns nog inte!!!

Mina Kusiners Mamma är också en förebild för mig..
men det har jag inte riktigt kommit underfund med förän på senare dagar...
Hon står för följande saker för mig:
*acceptans
*hamroni
*gränslös kärlek
*omtanke
*lugn
Hon är en människa som jag tror de flesta kan få förstroende för, och det är förståligt..
Man kan prata med henne om allt, speciellt om sorg och om det andliga..

När min morfar gick bort, strax innan begravningen så gick jag upp till henne när jag var i orsa för att prata med henne..
Hon har ett sånt inre lugn så det påverkar den mest stressade på ett bra sätt.. Tror att hon hjälper/hjälpt många utan att hon själv vet om det!!  Det är tryggt att gråta ut hos henne, (det är det ju hos mamma också, men eftersom att mammor oftast står så nära är det ibland lättare att gråta hos någon som inte är såå nära, beroende på situationen)
Hon är bra att prata med om man har ett problem för hon har förmågan att se objektivt på det flesta saker..
Hon ser saker som man kanske inte annars berättar, men bara det att hon ser sanningen i ens ögon gör det lättare att uthärda när man itne vill öppna sig!


Ja, det är stora förebilder för mig..
Och den största delen av hur jag är som människa idag har formats av dessa människor..
Jag hoppas att jag kommer klara av att ge mina söner samma godhjärtade hjälp i deras liv som jag fått av familj och släkt i min närhet!!

Blod är tjockare än vatten!! Släkten och Familjen är det viktigaste vi har, så ta hand om eran familj... vem annars har du när vinden vänder och vattnet stiger?

Tänkte att jag ska lägga in en dikt som jag skrev i sorg när vi väntade på begravning för min morfar..

Sorgen kommer med raska kliv
Rädslan hänger ivrigt efter
Ångesten och Paniken är redan framme
Chocken har gjort sitt och lämnat besked
Kvar finns förtvivlan och tomheten
Kärleken är den starkaste och kommer aldrig lämna fältet
Också smärtan håller sig kvar ett bra tag
Tårarna börjar bilda armé Snart är det dags att bege sig ut i krig
Ett krig mot Sorgen med Kärleken i spetsen



Nu får det vara slut bloggat för min del idag, nu är det dags att städa!

 Må Väl!!