Shhiva

Kom nyss hem från Lucia firandet på dagis...
Pojkarna har varit tomtar i årets tåg.. Det var första gången för Lilla S och han såg helt vilsen ut stackarn... men som tur var så hittade han sitt stöd... han hittade sin älskade storebror, och underbara B gick till sin lillebror och höll honom i handen för att ge honom trygghet i allt detta virrvarr...

Så stolt jag blev... min stora pojk.. han är så hjärtlig och omtänksam.
Alltid där för sin lille bror... 
Jag tyckte det var helt fantastiskt när de stod där alla barnen och sjäng.. inte bara för att jag blivit världens mest blödiga människa, utan för att jag beundrar dom.. 
HAde jag stått där hade jag gett upp för länge sedan... de fick dessa starka blixtrar från diverse olika kameror, rakt i ögonen.. men de stod stilla och fortsatte sjunga för att vi föräldrar tycker de är "så sött"... 

Förstår ni hur våra barn måste älska oss?? 
Vi torterar dem med att sjunga inför en massa folk, de flesta känner dem inte ens... och vi gör dem nästan 
blinda samtidigt genom att använda den kameran med starkast blixt under tiden... 
Sen när de blir äldre, ja då torterar vi dem med bilderna som vi sparat.. helt genom att visa för den tilltänkta
flick-/pojkvännen som de stackarna just tagit hem till familjen...

Nä... Vi får skärpa oss... :)

Men fan va söta de är... detta gör vi om nästa år igen!!! :)



Mitt hjärta stöps och mina tår kanaler gjorde sig påminda dock när de började sjunga "Det Lilla Ljus Jag Har".
Jag kan inte ge exakt anledning till varför, men av någon anledning började jag tänka på morfar...
Kanske var han där och tittade på mina pojkar medans de sjöng och gjorde sina föräldrar stolta..
Kanske jag då också kände hans närvaro och fick mig en påminnelse.
Jag vet inte vilken anledning... det kanske finns något så logiskt som om att jag inte sovit tillräckligt..
Men morfar var i mina tankar.. och tankarna kom när låten började spelas...  Och tankarna tog mig tillbaka ca 15 år i tiden.. om inte längre...
Min Morfar... Den mest underbara människan i världen. Den bästa fadern någon kan ha fått äran att ha i sitt liv.

Jag är lyckligt lottad som inte hade någon pappa som liten.. för jag fick något så mycket bättre...
Ingen hade kunnat göra jobbet bättre än min morfar... och kanske borde ingen ha kunnat göra bättre heller... :) Han hade ju faktiskt 9 barn som han hade övat på innan... plus alla kusinerna som var äldre än mig...

Vi kanske, kanske ska till Orsa under jul.. och då ska jag ringa moster K eller Morbror S och kolla om vi får bo hos någon av dem... Klarar jag att bo hos S igen??
Sist jag gjorde det kändes det fel, och minnen rusade förbi med sådan fart att jag knappt kunde andas eller stå..
Det var fel... Bara fel...
Varken hon eller han var ju där... Allt var detsamma, men ändå nytt..
Jag kan inte ens gå på gården utan att minnas...

Den dagen jag kan ta mig till kyrkogården... Den dagen jag accepterar att han aldrig kommer tillbaka... Den dagen kanske jag kan bo i huset igen.. inte tidigare..


Nä.. innan detta blir en allt för lång promenad på memorylane, ska jag sluta skriva... annars kommer jag aldrig komma här ifrån, och det slutar med att jag sitter och gråter som en 3 åring med separations ångest som ska släppa mamma för att gå till dagmamman..
Men jag saknar min morfar...
Var eviga dag! Var eviga minut.. Kommer Alltid göra!



Karl Einar Spännar
* 1921
+2007

The Best There Where!
Always Rememberd, Always Loved.

Maria Gunvor Spännar
* 1920
+2001

The Strongest There Where!
So Beloved, So Loved, Never Forgotten!




Min morfar är inte död... han är bara på semester för tillfället... Vi kommer ses igen... Och den dagen kommer inte vara en hemsk dag på något vis.. Den dagen kommer jag återigen på sitta brevid honom på gräsklipparen eller i traktorn...
Den dagen kanske vi åker ut i skogen och kollar efter björnar igen, eller plockar "goda"...
Sen åker vi hem och rensar.
"En ner i skålen och 2 in i munnen"
Den dagen.. Den längtar jag efter, för då får jag träffa min Älskade Mormor och Morfar igen.




Nu ska jag kolla på New Moon igen för första gången sen bion...
För nu blir det jobbigt med alla minnen!!


Ses kanske sen gott folk! Må Väl!