BPD fortsättningen...
Till stor del har du helt rätt i det su skriver, och ja, det är helt sjukt.
Men en sak har du fel i.. Det var nämligen för lite mer än 20 år sedan som en kvinna började med detta beteende systematiskt..
Hon skrev en bok om sin sk, historia, sen blev det ytterligare några böcker.. men de har alla en sak gemensamma.. De är lögn och de har skadat fler än de räddat.
Mia Erikssons böcker har nämligen varit orsaken till vissalagändringar, de har varit handböcker för socialtjänst och kvinnojourer, de har ingått i utbildning på olika nivåer runt om i sverige..
Och pga böckerna och denna lögnare så har flera föräldrar och barn skilts åt...
Det handlar självklart om böckerna Gömda, Asyl, Mias Hemlighet, Mias Systrar och Emma- Mias Dotter.
För den som är intresserad finns en bok som spräcker lögnerna och låter sanningen rinna ur.. Mia- Sanningen om Gömda. Skriven av Monica Antonsson. Besök även hennes blogg: http://monicaantonsson.blogspot.com/
Nu tillbaka till det jag skulle skriva om.. :)
Följande text finns att läsa på baksidan av boken: Stop walking on eggshells
Känner du någon med BPD?
Känner du att allt du säger vrids mot dig?
Finner du dig själv döljandes tankar och känslor för att undvika förfärliga gräl?
Är du föremål för intensiva, våldsamma och irrationella vredesutbrott, alternerande med perioder då personen agerar fullt normalt och kärleksfullt?
Känner du dig manipulerad och ljugen för?
Blir du anklagad för saker du aldrig sagt eller gjort?
Känner du att någon ser dig antingen som helvit eller helsvart?
Är det ingen som tror dig när du försöker förklara vad som pågår?
Om du svarat ja på någon av dessa frågor, kan någon du bryr dig om ha BPD. För någon som lever nära en BPD person känns det som man ständigt måste gå på tå. Som att tvingas "gå på äggskal".
Texten är direkt översatt av en bloggare som kallar sig för Daddy.
http://daddys.blogg.se där kan man läsa om en annan sida av vårt sk rättvisa land än man trodde fanns.
Han bla öppnade mina ögon, och verkligeheten jag hittade är hemsk.
Det mesta som gör mig förbannad är att det finns män och kvinnor runt om i världen som LÄMNAR sina barn.. de väljer att inte ha med barnens liv att göra.
Sen finns det de föräldrar som gör allt för att få tillgång till sina barn, om så bara i någon timme under bevakade möten.
De föräldrarna som verkligen älskar sina barn och som utan att tveka skulle plocka ner månen för att få träffa barnen oftare oh på bättre vilkor.
De som verkligen sätter barnens bästa i första rummet och som tycker att det viktigaste vi kan ge barnen är KÄRLEK!!
Vi vuxna måste faktiskt ta oss i kragen och inse att så jävla själviska som vi är ibland, så får vi fan inte betee oss.. ja, nu börjar jag bli förbannad..
Jag har själv en sk. pappa som valt att inte ha mig i sitt liv.. det har gjort mig förbannad i många år.. nu har det gått över i bitterhet och sorg..
Men vi måste lära oss att det handlar faktiskt inte om oss.. Det handlar om våra barn..
Jag har bara en biroll i mina barns liv.. jag har skyldigheten att se till att de mår så bra som öjligt och utrusta dom så bra som möjligt inför vuxenvärlden och livet..
Jag har fan inga rättigheter.. Rättigheterna avsade jag mig när jag valde att bli förälder..
Så ni alla ego där ute som VÄLJER att leva utan era barn, och alla ni egon som VÄLJER att ta bort den andra föräldern ur ert barns liv.. Hur fan är ni funtade??
What goes around, comes around! Tro mig, det stämmer.. en dag får vi alla vad vi gjort oss förtjänta av!!
Nu har jag eldat upp mig, så nu ska jag lägga mig på soffan och lugna ner mig en stund!!
Må Väl Mina Vänner!
