Arbetslös....
Paniken växer inom mig...
Kommer vi klara julen, det är frågan som snurrar i mitt huvud hela tiden... blir vansinnigt knäpp snart..
Paniken växer sig inom mig, och jag känner den fysiskt nu...
Före idag har jag inte kännt den såhär.. men nu är den påtaglig... inte konstigt att jag inte kunnat sova ordentligt på veckor... har ju legat vaken och kollat på diverse olika serier och filmer på nätterna... Inatt är dessutom första natten på flera dagar som jag faktiskt sovit i våran säng..
Eftersom att Benjamin sov i soffan när han var sjuk (han kunde inte ha hinken brevid sin säng) så sov jag hos honom ifall det skulle hända något mitt i natten, och sen var det min tur med sjukdom, och då vill ejag ju inte smitta Älskade C, ifall det skulle hända "olyckor" i sängen...
Sen har jag som sagt behövt en tv på för att fördriva tiden när jag inte kunnat somna...
Men jag har itne sovit jätte bra inatt heller... har legat och hållt Älskade C i handen hela natten, och legat i samma ställning från det att jag somnade tills jag vaknade...
Nä.. men jag tror att det hela är för att jag är stressad och orolig för att jag nu blir arbetslös... och hur vi ska lösa pengafrågan när jag inte har någon inkomst längre...
Får väl bara hoppas att det släpper snart, och att jag får ett vikariat eller vad sopm helst.. bara man får lite pengar in iaf...
Orkar inte med detta..
PANIK!
Fick ett namn och snart nummer av min älskade väbn Xstasia iaf, så jag kanske kan fixa något.. hon lovade mig att hjälpa mig med CV med... :)
Tack min Vän!!!
Träffade Syster Greta när jag gick hem från torget förut..
Har itne sett henne på länge, så det var jätte härligt att träffa henne..
Hon berättade att hon ska åka till Jamaica i Januari, och jobba som volontär där borta... i 2 månader..
Förstår ni hur stark hon är som åker helt själv, utan någon att luta sig mot när hon känenr att det börjar bli jobbigt...
Förstå då också vilken underbart stark människa hon kommer att komma tillbaka som,
inte för att hon inte är stark nu.. men när hon har klarat detta så...
ja, man växer nog enormt som människa, och känner sig rätt så oövervinlig..
det kommer ju inte finnas ett hinder i hela världen som hon itne kan ta sig an och vinna över...
Avundas henne, beundrar henne, är sååå stolt över henne.
Och hon vet att vart än i världen hon än befinner sig, så har hon ALLTID min kärlek som stöd och skydd.
Jag kommer alltid finnas där för henne, alltid tänka på henne, och det vet hon..
Så det stödet har hon vart hon än är... :) och tvärtom.
Älskar Dig Syster!
Nä...
Nu ska jag inte skriva mera.. ska gå och hämta ut mina Harry P böcker på posten, och köpa lite mat kanske..
har hört att barn vill ha sånt ibland.. ;)
Må Så Väl Gott Folk!!!
