Shhiva

Om idag vore min sista dag på jorden..
Ja, vad hade jag gjort då?
Eftersom att jag VET att jag komemr leva så mycket längre än så, känns det konstigt att ens försöka sätta mig in i hur man hade hanterat sin sista dag.

Men jag hade nog kännt sorg.
Sorg över att inte få se mina söner något mer.

Så dagen hade nog gått åt till dom helt o hållet.
Jag hade nog inte gjort mycket mer än att sitta stilla i soffan, haft en riktig familjje dag och bara kramat på mina pojkar..
Troligen till den punkt där de tycker att jag bara är en pain in the as.
Jag hade nog gråtit ofantligt, och inte kunnat se de stunder jag har att vara tacksam över, hade inte kunnat njuta så mycket av tiden jag fått med mina nära och kära.

Min sista dag i livet, om jag hade fått en förvarning, hade inte varit en trevlig upplevelse.
Hade inte gjort allt det där som jag hade velat.
Men jag hade sett till att alla visste hur kärt jag höll dom, alla som betyder något för mig hade fått veta det.. tusen gånger om.

Och inte hade jag varit tuffare, som jag ibland önskat att jag vore, nej..
Allt det där man vill göra, men inte vågar av töntiga anledningar.. eller för att man är en jäkla mes, nä, de hade jag inte gjort..