Shhiva

Ja den är lite svår den faktiskt. För jag har 2.

Förutom Älskade C, som jag ser som min absolut bästa vän i alla väder har jag 2 till..

Vi börjar med Hille-Lille
En kille som alltid funnits där med mig.
Vi har egentligen inte så mycket gemensamt, förutom gamla kompisar och vart vi vuxit upp. Vissa åsikter delar vi, men det är långt från alla.
Vi har många olika sätt att se på saker.

Men vi har hjälpt varandra genom både goda och tråkiga stunder.
Han vet att jag finns där för honom vad som än händer och vice versa.
Jag lärde känna honom för 11 år sedan, och sedan dess är vi vänner.

Han är en person som man kan vara brutalt ärlig mot, jag behöver aldrig förklara mig för han fattar hur jag menar jämnt.
Behöver inte vara orolig att jag formulerat mig fel, eller ska bli missförstådd. Han vet!

Han har flyttat från gbg, gjorde det för några år sedan, men det spelar ingen roll. Vi talar med varandra minst 3 ggr i veckan.
Hur lite som än kan ha hänt i livet under de dagar vi inte talar med varandra, så har vi alltid hur mycket att tala om som helst.
Han har lärt mig acceptans, att man ska lära känna människan, innan man dömmer någon för olika saker.

Jag vet att han alltid ser efter mig och tvärtom.
Han är en av väldigt få människor som jag känner att jag kan berätta allt för.
Jag har aldrig haft hemligheter för honom.
Han är den jag ringer om något hänt, eller jag undrar något, vill ha råd osv.

Jag vet att han alltid är ärlig, och även om vår realtion mest går ut på att jävlas med den andre och försöka driva varandra till vansinne (Jag är rätt duktig på det. ) så är han en stötte pelare utan dess like när något hänt.
Vi har sett det bästa och det värsta med varandra och det är något som är otroligt viktigt.

Han kan få mig att skratta ohejdat bara genom att berätta om sin dag, och även om han vet att jag kommer glädjas åt det, så berättar han om sina sk, kalle anka veckor.. de dagar allt går åt pipan för honom (skadeglädje är den enda sanna glädjen)
För han vet också att när något sånt händer mig, är det hans tur att få skratta hejdlöst.

Han är en sån där människa du inte alltid finner i ditt liv, men som alla vill ha.
En vän värd att värdesätta och satsa på.
Han är helt enkelt bäst!

Sen har vi Kära M.
Vi har haft en dust, men håller på att hitta tillbaka, vilket inte är så svårt egentligen. För vi är otroligt lika.
Men det som är ivägen är väl avståndet nu då. Hon flyttade från gbg under tiden vi inte talade, och numera bor hon i skogen, enda stället hon har sändning på är på sin veranda.. vem fan vill stå utomhus i - grader och tjata i tele i timmar? Haha

Innan dusten kunde vi tala med varandra 4-6 timmar per dag, och jag överdriver inte.

Vi delar så mycket.
Åsikter, intressen, hobbys, prioriteringar.
Hon är utan tvekan min själsfrände, min tvillingsjäl.

Hon är också en av dessa få människor som jag skulle lita på med mitt liv, eller tom, mina barns liv.
Jag behöver aldrig tänka mig för innan jag talar med henne, aldrig försöka hålla något hemligt.

Det är lite skrämmande ibland hur lika vi tänker och resonerar.
Vi måste vara stöpta i samma form från början.
När hon är glad över något, kan jag gå runt här hemma med ett leende på läpparna en hel dag, för hennes skull.

Jag skulle kunna strypa den jävel som är elak mot henne,
för att jag hatar att se henne ledsen och nere.
Hon är en person som inte vet hur betydelsefull hon faktiskt är för andra.

Kära M har en underbar energi runt sig. Ser ofta möjligheterna i problemen, och klarar av 99,9% av alla hinder som sätts i hennes väg själv.
Hon är otroligt stark, och en så fin människa.
Full av medkänsla och sympati för sin omvärld, och jag tror inte ens att självisk är ett ord som ingår i hennes vokabulär ens en gång, vilket faktiskt är synd i vissa fall. För hon väljer att ta andras behov framför sina egna ofta.

Kära M är som en syster från en annan tid.
När man berättar allt för någon annars är det lätt att känna sig naken, just för att man raserat muren man alltid håller uppe annars.
Men inför henne skulle jag aldrig känna mig naken.

Nej, det går helt enkelt inte att förklara hur viktig hon är i mitt liv.
Men viktig, ja det är hon.
En stöttepelare som står fast, och aldrig viker.

Hoppas att vi en dag åter kan bo nära varandra, så de där små fika stunderna blir mer frekventa,
och mer spontana än vad de är nu.. när man bor så långt ifrån varandra måste man planera lite mer.. :)
Det gjorde vi aldrig förr, och det saknar jag!

Kära M, du är den vän som alla önskar de hade. Jag är otroligt lyckligt lottad som har dig i mitt liv!
Massa kärlek till dig min vän!