Någon som...

Det mesta är helt fantastiskt i mitt liv just nu!
Allt är bra mellan mig och C, vi trivs storartat i vår nya lgh och i området.
Jag ska börja skolan nu i Aug och verkligen ta tag i mitt liv.
Jag har underbara vänner och familj runt mig som jag älskar nått enormt.


Men en saknar jag.
Någon att dela mina tankar med, en som verkligen förstår dom på rätt sätt när jag inte kan förklara ordentligt.


Någon som delar mina drömmar och visioner, som man kan planera framtiden och pensionärsåldern med, bara för att det är kul att planera och drömma.


Någon som förstår varför jag högst av allt önskar bo mitt i skogen bervid en liten sjö, istället för vid det skrämmande havet som alla andra verkar älska så oerhört.


Någon som delar mina intressen och hobbys, och som skulle ha "rätt" reaktion när jag berättade att jag köpt Sookie Stackhouse Novels..


Någon som skulle dela glädjen med mig när Stephanie Meyer släppt en ny bok.


Någon som skulle förstå varje tår jag gråter på alla de där känslomässiga filmerna jag konstant plågar migsjälv med.


Någon som skulle förstå hur vackert det var i huset jag befann mig i igår var, när jag berättar vad jag såg.. Och som skulle må dåligt tillsammans med mig, för att vi själva drömmer om det där hemmet, men än inte kan få det.


Någon som förstår min mörkrädsla, endast för att h*n själv är lika rädd.



Missförstå nu inte ni som läser..
C är min pusselbit i livet, och jag älskar honom mer än livet självt.
Men han är min pusselbit!! Min kärlek, Min Man!
Vad jag saknar är min tvillingsjäl...


Jag saknar inte bara min egna tvillingsjäl, utan också B´s äldsta vän, som han fortfarande pratar om och saknar.
Lilla S´s favorit kompis som han brukar fråga efter på kvällarna, eller när vi kör förbi statoil när vi är ute och åker.



Det är lite drygt 4 månader sedan som jag förlorade en sån vän som alla vill ha..
En sån som alltid finns där för att lyssna, hjälpa och stötta.
Jag kommer fortfarande på migsjälv när något i vardagen händer och jag tänker i ett ögonblick: "Det här kommer h*n tycka är skitkul... "
Men nej...

Och alla inside skämt som bara h*n förstår.. Det är inte kul att säga det till någon annan, för de förstår inte.. Och då måste mna förklara en hel situation.. och hur kul är ett skämt om man måste förklara det?? Hmm.. just det.. INTE KUL ALLS!


H*n var inte bara en vän.. utan räknades mer som familj..
Var gång det var någon som skulle firas, men endast familjen, så var h*n inräknad med de sina... outalat liksom.


H*n tycker jag gjorde fel.. Men som med allt så finns det 2 historier till vad som hände för att jag skulle förlora min tvillingsjäl.. Och jag menar nu inte att någon ljuger eller har fel.. Det är som sagt missförstånd från bådas håll, och uppfattningar om hur den andra gjort fel som ligger i grund... Tror jag iaf.



Hur går det med din sjukdom?
Har läkarna fixat allt så du har det lättare?
Hur är det med dina leder?
Hur går det med Stora S´s skolgång? Trivs h*n eller är de elaka?
Hur är det med Lillebror?

Oavsett vad så är jag alltid här och stöttar dig om du behöver... ALLTID! För du har gjort så oerhört mycket för mig i mitt liv.


Oavsett hur det är nu, och hur det kommer bli i framtiden så är Du fortfarande viktig.
Och jag kommer alltid vara din vän, dina hemligheter och tankar stannar hos mig.



I min blogg skrev jag en gång så här till/om dig:


Fönstren: Där kommer du in, Du låter ljuset komma in i mitt liv, tack vare dig lyser solen upp där det annars är mörkt, tack vare dig kommer värmen in.. 
Du har hjälpt mig mer än vad du själv vet, och mer än vad du själv tror.. Jag är så oändligt tacksam för att du är min vän... Nej, Vän är en underdrift.. Du är min tvillingsjäl.. Att det fanns någon i världen som förstod mig så som du gör, och som delar så många intressen.. det är fantastiskt.. Ännu mer fantastiskt är faktiskt att jag hittade den personen..  Du är min bästa vän.. Och jag kommer alltid finnas här för dig. Älskar dig min kära vän!!


Jag skrev om mitt hus av kärlek till alla de som betyder mest för mig!



Ja, det här börjar låta som en kärleksförklaring, det är det inte.. utan bara en förklaring på hur mycket någon betyder för mig, min tvillingsjäl.
Och hur mycket jag saknar denna någon.


Jag önskar dig all lycka, välmående, kärlek och glädje i världen. För det är du värd.


Förlåt för min del i allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0