Jag ber inte om något du inte vill förlora!



Det är inte så ofta jag skriver här inne faktiskt..
Mest för att du inte ockupperar mina funderingar längre på samma sätt.
Tack gode Gud för det.

Jag hoppas att du en dag sätter dig ner och läser den här bloggen,
du förtjänar att veta mina tankar och känslor när det gäller dig.
Men mest hoppas jag för att då, kanske då, kan jag få en ny chans.. Om inte en kontakt med dig, så ialla fall en riktig med mina bröder.
En broder vill ju inte prata med mig alls, han säger inget, knappt "hej" när han ser mig, och det är DU..
Det är inte något han blivit tillsagd att göra från din sida kanske.. Men det är ditt inflytande.
Hans kärlek och respekt för dig som gör att han inte vill ha med mig att göra.

De andra 2 pratar ialla fall med mig..
Men jag önskar att även den kontakten blev bättre.

Jag har aldrig bett dig vara min pappa..
Jag har aldrig bett dig om något vare sig känslor eller ekonomi.
Det enda jag bett om är erkännande.
Att du erkänner min existens och din inblandning till att jag faktiskt finns idag.

Vad har du att förlora på att bara tala med mig?
Jag är inte ondskan själv.. Jag vill dig inget ont. Jag önskar dig endast lycka och framgång i livet.

Men jag skulle bli väldigt glad om du bara kunde ta dig tid och engagemang npog till att tala med mig.. från en människa till en annan.
Det är ju det enda jag ber från dig.
Du kan aldrig förlora något på att lära känna en annan människa.
Alla har något att lära av varandra.


Varför sticker det dig i ögonen så mycket när andra talar med mig och lär känna mig?
Du borde bli glad, för oavsett vad du tror dig veta så talar testerna sitt klara språk.
Jag har mer från dig än vad jag har från min mamma..
Med andra ord delar vi många egenskaper och drag.
Så var stolt och glad istället när någon ycker om mig eller vill ha mig i sitt liv.
Det är ju faktiskt en del av dig de tycker om egentligen.. Jag har bara ärvt och kanske formulerat lite.

Jag är en väldigt förlåtande människa, och skulle aldrig hålla något mot dig den dagen du faktiskt vill prata.
(Om nu den dagen kommer det vill säga)

Jag är nyfiken på vad i ditt liv du ångrar mest.
Att du involverade dig med min mamma,
eller att du gav upp faderskapet och ansvaret för konsekvenserna av dina handlingar.
Vet inte egentligen om jag vill veta svaret.. Men undrar det gör jag..

Jag vill berika människors liv med nya erfarenheter, käsnlor och mer kärlek..
Varför vill du bara ta det ifrån andra?
Kan man vara så olika när man delar dna?

Nä.. nu är det slut på mina känsiga funderingar för denna gången..

Må ävl ialla fall..

Hoppas du sover gott om nätterna!


. . .



Jag borde hata dig.. Men jag vill inte lägga ner energi på det.
Du har berövat mig min familj..
Mina bröder, och min övriga släkt.
En bit av mig har du tagit bort, och den kan jag aldrig få tillbaka.

men det värsta är ändå med mina bröder.
Jag tycker otroligt mycket om dom, och önskar att kontakten med dom vore bättre..
Men den chansen berövade du oss allihopa.
Jag kommer aldrig att vara en del av dom på samma sätt som jag kunde och borde varit.
Och det är din förtjänst!

Hoppas du är nöjd.
Mission Acomplished!

Jag skiter i dig och kontakten med dig på många sätt..
Kontakten med mina bröder är viktigare!

Kusiner, fastrar och farbröder vore trevligt att träffa någon gång också..
Och min farmor..
Du kan hålla dig borta om du tycker det är lättare.. Men stå inte i vägen för de andra!

Jävla bromskloss!
Du har redan förstört så mycket som aldrig kan repareras..
Låt allt vara nu.
Sluta försöka ställa dig ivägen för mig.
Sluta försvåra och förstöra!

Va en man för en gångs skull.. det är en sida av dig du inte visat vare sig mig eller min mamma ännu.
Möss hör hemma o husets gömda vrår...
Män står för sina handlingar och har en egen ryggrad..
Leta reda på din nu.. det börjar bli dags!


Grattis på 55 års dagen!



Ja du fyllde ju år för några dagar sedan.. 
Och som vanligt så skickade jag Grattis till dig,
och som vanligt fick jag inget svar...

Jaja.. hoppas du hade en bra dag iaf.. det unnar jag dig..
trotts allt du gjort.. eller rättare INTE gjort mot/för mig!


...back...

Ja, här inne har jag inte skrivit på ett bra tag..
Har väl itne allt för mycket att säga dig dessa dagar...
Jag har så offantligt många frågor, men de vägrar ge mig minsta lilla svar.. förbannad.... Vad jag tänkte skriva nu ska jag nog behålla för mig själv..


Du måste var det mest fega som gått på ytan av denna planet..
De flesta föärldrar som gör samma val som du gjorde, sväljer sin stolthet till slut, ber om ursäkt och försöker finna där.. försöker göra rätt.. försöker bli förlåtna..
Jag har gett dig chans efter chans att göra just det, men nej då...

Nä.. mycket i huvudet nu som itne är som det ska..
Så nu när jag tänker på dig blir det bara ilska av del hela..
Ska sluta skriva nu innan jag skriver ut en massa saker som jag ångrar sedan.. Ilskan jag känner nu är ju egentligen inte riktad mot dig.. så det vore jävligt orättvist om du fick all skit..

Fast å andra sidan.. 26 års ignorerande.. det sätter sina spår.


Man Älskar väl sina barn... eller?

Tänker du någonsin på den dotte du aldrig visat dig för??

Tänker du någonsin att du ångrar ditt val?? Eller är allt så svart/vit för dig?? Handlar det verkligen bara om pengar för dig??

Jag ser på mina pojkar, och det finns inget... absolut inget i hela världen som skulle kunna hålla mig borta från dom..

Jag förstår dig inte.. jag kommer heller aldrig att göra det..
Kärleken jag känner till mina barn är obegränsadoch villkorslös.. 
Borde inte alla föräldrar känna detsamma för alla sina barn?

Ja, som du märker är jag itne lika bitter eller arg på dig längre.. det är sååå skönt ska du veta..
Men frågorna kommer ju alltid finnas kvar hos mig, det är bara du som kan ge mig svar..
Det är väl lättare att plocka ner månen och stjärnorna än vad det är att få ett svar från dig...


Hoppet sägs ju vara det sista som lämnar en.. så vi får väl se vad som händer..
Jag önskar att jag inte hoppades så mycket faktiskt.. det är så svårt varje gång du skjuter drömmarna i ryggen.. hade jag inte hoppats så hade jag itne kunnat bli sårad..  men men.. lever vidare..


Önskar du kunde se saken från mitt håll lite med.. istället för attvara så förbannat ego hela tiden!!

I´m Back.. stronger than before

Äntligen mår jag bättre.. och bitterheten över ditt agerande.. eller brist på agerande börjar ge med sig..
Tror att det hade mer med dig att göra än vad jag ville tro...
Du ska ju inte få påverka mig så.. Du ska inte få mig att må dåligt..

Men nu är jag tillbaka,och jag är stark!!

Try to get me now if you can...


Men sorgen finns ju kvar.. den kommer aldrig släppa.. Tyvärr..
Den finns här och den är livslång..

En dag kommer du få stå till svars för vad du gjort och det du inte gjort!

Börjar....

.. komma tillbaka lite..
Känns bra att jag börjar komma från ilskan igen iaf...
Men bitterheten finns kvar tyvärr..

Hatar den.. den är' som en parasit som suger ur energi..
Bitterheten över dig och hur du agerar, är en del av mina problem just nu.. en av alla anledningar till att jag mår så dåligt..  Men glädjs inte för det..
Jag är stark.. jag kommer tillbaka, alltid med minst en erfarenhet rikare, alltid starkare, och alltid med kärleken som mitt vapen!


Hoppas ni mår bra.. det gör snart jag!!


Ha det...

/En inte lika bitter kvinna..

Undrar...

... vem som läser denna blogg regelbundet??
Någon gör ju det iaf..


Har inget nytt att säga eller skriva.. samma ord och samma känslor snurrar fortfarande..

Dock känner jag att jag tagit några steg uppåt..  Iaf idag känner jag inte samma bitterhet..  Idag vill jag inte gnälla..
Idag vill jag bara njuta, och då finns det inte plats för dig i mina tankar!!



Må Väl Du som läser bloggen!!

Bitterheten tar över.. Arghh!!

Vill så innerligt komma över min bittehet mot dig igen.. Men du motarbetar det rätt friskt faktiskt!!!

Jag vill itne hata, jag vill inte gnälla.. jag vill inte vara bitter.. det tar ju mer på mig än på dig när jag känner alla dessa negativa känslorna..  JAG VILL INTE må skit över någon som knappt höjjer ögonbryne när jag går förbi...

Eller.. där hade jag ju fel.. Du höjjer ögonbrynet, och du ser.. sen vänder du och tar första bäsa omväg för att slippa möta mig..  Det är starkt gjort tyckerjag..
Alla de gångerna som jag var i ishallen, och du valde att gå runt hela förbannade rinken för att inte behva möta mig.. Eller när jag stod i korridoren till omklädningsrummen och väntade på lillebror, då gick du så tätt intill väggen att man trodde du försökte gå genom väggen...  smakade trädet gott där kanske eller hade du någon annan "bra" ursäkt till att gå så nära?

Jag har aldrig sett en människa som ser så rädd ut som du gjorde den gången du skulle till strandserveringen med några vänner.. Men precis i hörnet av glassaffären stod jag med LilleBror M och min morbror Sune!! När du såg honom och mig på samma ställe kan jag tänka mig att du blev alldeles kall inombords och inte visste vart du skulle ta vägen...
Han hade ju faktiskt lovat dig att en dag stoppa dig offentligt med mig i sina armar och fråga på vilket vis du var man när du inte tog hand om din dotter!!

Kan säga dig att det var LilleBror M som räddade dig den här gången..  Sune ville inte göra dig till åtlöje inför dina barn (de du faktiskt accepterar och erkänner), han ville inte att de skulle få en negativ bild av sin pappa... Alla barn förtjänar nämligen att ha sin hjältebild av sin pappa.
Så tacka nu bror ordentligt för att du slapp bli tillrättavisadav Sune... igen.. 

För det hade du ju redan blivit en gång innan.. kanske därför du blev så rädd när du såg honom..
Du är nämligen en av flera tusen som sett Sune arg..  Jag harALDRIG gjort det.. men åandra sidan, finns det (tack gode gud) rätt få så ryggradslösa idioter som du visat dig vara!!


Fortfarande otroligt bitter, och det gör mig mer förbannad..  Jag borde vara bättre än så! Jag ÄR bättre än så egentligen!
Jag blir så ledsen och arg på migsjälv för att jag låter hela din existens påverka mig negativt.. att jag tillåter att du får mig att må dåligt!

HELVETE!!!!

Vill kunna släppa det.. Vill strunta i dig så som du alltid gjort med mig.. men du sitter på svaren till alla mina frågor..
Frågor som alltid kommer finnas,
Frågor som alltid kommer söka svaren!!!

Jävla Fegis!


Jag är fan inte farlig.. eller är det sanningen du förnekar och rymmer ifrån..?
Den brukar nämligen komma ifatt..
Med ett ångloks kraft..

Svärfar har gått bort..

Ja. Älskade C´s pappa gick bort för lite över en vecka sedan..

Och för er som står oss nära, så vet ni att Älskade C har haft ungefär samma kontakt med sin pappa, (tills för 5 år sedan) som jag haft med min biologisa pappa hela mitt liv..
Så nu när hans pappa gick bort blev det kaos inom honom.. han sörjde den som han lärt känna, men samtidigt var han så stolt att han inte vilja sörja en människa som under 23 års tid skitit i honom..

Det hela fick mig och tänka på om Du skulle dö..
Det skulle kännas konstigt.. men skulle jag sörja?? Vad skulle jag sörja??  Känns det inte rätt pissigt att ditt ena barn inte kommer kunna sörja dig ärligt och rent så som man ska kunna och som man borde med sina föräldrar när de går bort? Och allt detta för att du är FEG!!!?!
Samtidigt känns det väldigt dumt inom mig.. jag vill ju lära änna dig.. Jag har alltid velat lära känna dig..

Jag har alltid velat vara en del av ditt liv, och att du ska vara en del av mitt.. Jag har ALDRIG varit intresserad av några pengar från dig alls... Jag SKITER i dina pengar.. du kan behålla dom och spendera dom på något du anser vettigt och viktigare än ett DNA test..
Det är inte det det har handlat om någonsin.. Det har BARA handlat om att jag vill ha en chans till mitt ursprung.. en chans att lära känna min släkt.. veta var jag kommer från, veta vilka drag och sånt som jag ärvt av min pappa oc hans familj.. 

Men nej nej.. snål och stolt!! Det är ditt motto!!

Men kom ihåg det den dagen du stött bort de flesta..  Kom ihåg det den dagen om 30 år när du är gammal och ångra dina vrickade beslut...
För jag kommer aldrig glömma.. Jag kommer aldrig glömma hur du behandlat mig som luft ett helt liv..

Så sitt du där på dina höga hästar och se ner på resten av folket.. en dag ramlar du ner du med, och då är det alla andra som sitter på hästar och spottar på dig... (med andra menar jag migsjälv)

Ja, jag är bitter.. bitter och ledsen!!!  Och ingen annan har jag at lägga skulden på än dig.. och eftersom att du itne är man nog att tala med mig, så kommer du ju knappast ens försöka försvara dig.. så jag kan fortsätta spy galla över dig!!!

Grattis då...

Ja, idag fyller du år.. funderade på att skicka ett sms till dig och gratta dig på din dag.. för även om du sårar mig och skiter i mig, betyder inte det att jag ska falla ner till din nivå..
Men ett sms kommer säkert förstöra din dag, vilket inte är min mening.. så ett medelande på FB är väl bättre antar jag..


Iaf, Grattis.. om du nu läser min blogg... tveksamt..

Tillbaka till det förgångna!

Hatar att jag fallit tillbaka i min bearbetning av sorgen över ditt beteende... flera år bakåt i tiden föll jag.. jag var så stolt över att jag inte längre kände någon bittehet, frustration eller så.. det enda jag kände var en önskan om samhörighet, ett litet hopp hade jag också..
Men du tog bort det positiva och tillbaka med det negativa..  Det som tagit mig flera år att bygga upp raserade du på bara några minuter... De minutrarna du tog dig tid för att läsa mitt medelande, och den sekunden du bestämde dig för at jag inte förtjänade något svar..


Förstår mig inte på dig.. Sover du ens gott om nätterna?
Det hade inte jag gjort om jag visste att jag hade ett barn i en annan del av landet som bara väntade på ett svar från mig, som bara ville få möjligheten att ringa och kolla läget någon gång ibland..
Jag hade inte sovit gott om nätterna, om jag ens hade kunnat sova alls..  Jag hade inte ens kunnat leva med migsjälv..
Och jag hade då fan inte varit stolt över migsjälv och mina prestationer!!!

Du kan ju aldrig säga attdu alltid gjort det bäst för dina barn.. att du gjort ditt bästa för att de ska må bra..
För de tre som du faktiskt erkänner att du har, de ljög du för i 15 år.. 
Hade jag själv inte sagt sanningen till dem då, hade du väl fortfarande ljugit för dom än idag..

Jag har verkligen inget nytt att skriva om dig..  det krävs nämligen någon form av kontakt för det.. 
Bitterheten är densamma, sorgen likaså..
Det är också ditt engagemang och din vilja att göra rätt.. så jag får helt enkelt lära mig att
leva såhär.. Leva med bitterheten och se till att den inte tar över mitt sinne!!!

Börja bygga upp igen så jag kanske kommer ifrån dessa negativa känslor..
Mitt sinne åkte ju på en resa tillbaka till det förgångna!!!

Samma visa fortfarande...

Fortfarande sårad, arg, bitter, förvirrad, undrande, frustrerad..


Så ofattbart egoistisk är du!!!
Förbannade TÖLP!!!

nada, noll, ingenting..

Så mycket hör jag från dig..
Så mycket engagerar du dig..
Så mycket har du visat intresse under hela mitt liv..

Så förbannad på dig, så det finns inte..
Du är något av det mest egoistiska jag träffat på.. Så enormt jävla stolt.. och där undrar jag över vad??

Vad är du så stolt över med dig själv?
Att du klarade av att skapa ett barn, men är inte man nog till att ta hand om det? Att du under 25 års tid ignorerat ett barn som delar en bit av ditt DNA..
Att du struntat i ditt barns försök till kontakt under hela barnets liv?
Att du inte ens har ryggrad nog till ett test som DU själv skrivit att du velat ha??

Nä, fy fan.. det är inte mycket att vara stolt över det lovar jag dig..
Du kunde inte ens tala om för mina syskon att jag existerade.. inte en enda gång under deras liv sa du något..  utan de fick en chock när jag talade om för dom hur sanningen såg ut..
Vilket dessutom resulterade i att syskonen mådde skit ett bra tag efteråt..

Har du någonsin tänkt på någon annan än digsjälv?? För från där jag sitter, så ser det inte ut som det!!!


Ja jag är förbannad..  din nonchalans och arrogans fick mig att backa i det hela.. jag hade liksom passerat den här biten för flera år sedan.. men efter förfrågan om DNA testet så ramlade jag tillbaka flera år..
Tänk att så jävla lite från din sida, påverkar så jävla mycket för mig.. i negativ mening!!!
Det var säkert som 17-19 åring jag slutade vara arg... det är alltså minst 6 år bak i tiden för min del!!!
Tackar och Bugar!!!

drömmarna som avrättades...

I början när jag lärde känna mina bröder så hade jag en dröm...
En dröm om att vi alla skulle kunna umgås som.. kanske inte en riktig familj, men ändå ett försök till att vara enfamilj på riktigt..  Du, Jag och mina bröder..  Jag drömde om geenskap med min pappa..  om semesterstunder då vi alla kunde umgås och lära känna varandra riktigt..

Drömmarna dog..  Du avrättade dom, ställde upp dom på rad och sköt dom i rygger en efter en..

Drömmen om en pappa som brydde sig, drömmarna om en pappa som kunde vara en morfar för mina barn, drömmarna om en pappa man kunde prata med..  alla de dog..

Du förstår inte riktigt..  För dig handlar det endast om pengar..  Du ville inte engagera dig ekonomiskt när du inte var säker.. VA?!
Vaddå ekonomiskt? du har ju betalat underhåll hela min uppväxt.. det hade du sluppit om du hade brytt dig om mig.. 
Det enda min mamma ville för mig när jag var liten var att du brydde dig.. Att du erkände min existens..
Det har ADRIG handlat om pengar för våran del.. ALDRIG!!!!
Fortfarande gör det inte det..  Det handlar fortfarande om FAMILJEN för mig, omtanke, trygghet, att känna till sin familj.. veta sitt ursprung..


Kanske borde vara glad över att du inte funnits i mitt liv, så du inte kunnt influera mig med denna penga syn du har.. fast å andra sidan så är det inget fel på bröderna mina..
De är ju helt underbara människor med vettiga värderingar.. men vi får väl tacka deras mödrar för det!

Jag har blivit så bitter på dig att jag tyvärr har svårt att se att något positivt ska kunna komma från dig..
Och det känns svårt.. det känns som att nederlag att ha sånna tankar om dig..
Jag är inte van att tänka så elaka tankar om någon.. inte van att hålla inne så mycket bitterhet, irritation, frustration...  jag kan ju inte få ur mig det.. 

Jag vet att det kan komma bra saker från dig med.. men jag har svårt at acceptera det.. jag har svårt att se det.. för hur du behandlat mig och bemött mig när jag tagit kontakt med dig..


Den här bloggen var meningen att jag skulle skriva av mig om hur min situation ser ut.. inte vara tillägnad dig helt o hållet..
Men så har det blivit..  Det är så förbannat sjukt och fel..  det sägs ju att de som kan såra dig mest är de som står dig närmast.. i mitt fall är det helt tvärtom..
Du har aldrig stått mig nära, och det kommer du aldrig heller göra..  Men du har sårat mig mer än någon annan någonsin kunnat..   Tror ingen kommer kunna såra mig så mycket igen..

Skulle inte önska detta på min värsta fiende ens..
För att bli förnekad, att bli nobbad på detta sätt.. det skär.. det skär som tusen knivar som sakta sakta rispar djupare och djupare skåror inombords..
Det är en långsam och evig smärta..  Det enda som gjort ondare inom mig hittills var när jag förlorade min morfar.. då förstår folk i min närhet hur mycket du gjort mig illa!!!


Hoppas på sätt och vis att du läser denna bloggen...
Så du läser om alla mina känslor, och hur mycket du påverkat mitt liv.. kanske kan det få dig att ändra dig lite om DNA testet kanske?

Inte lika bitter idag.. mer ledsen... men fortfarand har jag mina åsikter om dig..
Och det är ingen annan än du som påverkat dom..
Ingen annan än du har format dom åt mig!!!

//Ledsen och Bitter

RSS 2.0